På tal om att aldrig..

.. är ett långt ord så har det precis tillkommit en sak på listan över aldrig saker:

Aldrig mer att jag steker plättar! Det krävs ett visst knyck för att klara av det där. Och efter att ha fått plättsmet över hela induktionshällen, en sönderbränd pensel, brännblåsor i handen och träningsvärk i handleden (det tar styggt att kasta omkring på något som väger som en liten elefant) så är det mycket tveksamt om det var värt de där 10 små söta plättarna som kunde serveras...

Men sötaste Tess upplyste mig om att plättjärn måste stekas in. Så eventuellt ger jag det en ny chans. Men först blir det till att införskaffa en ny pensel... morr.

Jomensåatt.. nästa helg bär det av till Danmark på en miniweekend. Tanken är att julkänslan ska infinna sig och som hjälp på traven har vi julmarknaden på Tivoli. Men, för att vara på den säkra sidan, så tjuvstartar vi redan denna helgen med att imorgon åka iväg till Tjolöholmsslott och den julmarknad som går av stapeln där.

På vägen ner till Danmark är förhoppningen dessutom att vi ska stanna till i Helsingborg och plocka upp en tårtställning...eller plocka upp och plocka upp. Så fort ordet bröllop dyker upp framför och i samband med ett annat ord tycks allt kosta som en mindre förmögenhet.

Denna gråmulna lördag inväntar vi dessutom ett kalas. En barndomsvän blir visst 25 idag och ikväll firas det med pompa och ståt. Mannen som har varit uppe och arbetat sen 05:30 sover därför igen vissa förlorade timmar medan jag och katten slösurfar på internet... Underbart med lördag!

Joja..

.. det kan ju tilläggas, efter inlägget igår, att det här med bröllopet nog är det som de flesta listor handlar om. Och det är alldeles för kul att planera allt det som komma skall för att det ska kunna gnällas över, så missuppfatta inte.

Det hade bara varit fint om de listor jag skrivit kunnde hittas. Givetvis har jag ju under en ljusare stund i livet lagt dem på ett sådant där bra ställe, det där stället man eventuellt bara hittar en gång i livet. Jay! Och anledningen till att de las undan var ju just för att jag skulle ta hand om det senare eller eventuellt kan jag ha sagt: imorgon.

Fantastiskt helt enkelt.

Om livet och funderingar och sånt..

Det kluras här idag. Det kluras på många saker... Det funderas också över varför vissa val inte blir gjorda och varför andra saker läggs på hög. Det undras över varför imorgon aldrig kommer och varför senare tycks vara detsamma som aldrig. Så för att tala i klarspråk:

Varför skickar jag inte in papprena och ansöker om mitt lärarleg? - jo, för att imorgon är en mycket bättre dag att göra det på! (...och då ligger mina papper ändå färdigifyllda på kontoret.)

Varför söker jag inte masterutbildningen? - jo, för att sen aldrig kommer!

Varför skjuter jag upp det där med att boka en frisörtid, banktid och egentid med personligtränare?

Varför blir tvätten aldrig tvättad, kattens klor aldrig klippta och fönstrena aldrig putsade?

... och hur kommer det sig att det däringa intyget till tand-vad-det-nu-hette-kliniken aldrig blir ivägpostat?

Morr. Det blir ju liksom inte mindre stressigt av att skicka iväg alla de där sakerna i sista sekunden. Å andra sidan vet jag ju efter att ha levt ihop med mig själv i 24år att inget av det där kommer att bli gjort förens i sista stund ändå. Vissa saker blir helt enkelt bättre när man lägger dem i dvala en stund. Men ändå. En kick där bak hade inte skadat...

Utöver det samlas bestyren på hög, listorna växer sig längre och tiden tycks inte räcka till. Varenda helg är bokad fram till mitten på december (så det där med att vara spontan kan vi slänga överbord med en gång, det hinns definitivt inte med) och man funderar på om man kanske skulle ta att strukturera upp sitt liv efter ett mer tidseffektivt schema.

Som mannens chef sa till honom häromdagen:
"nu när du har sådär mycket att göra, vad känner du att du skulle kunna prioritera bort?"
Här hade svaret klingat högt och utan tvekan:
-bussresorna, sömnen och tiden det tar att vänta på att;
1. kaffet ska bli klart på morgonen
2. bussen ska dyka upp som utlovat (vilket aldrig händer)
3. datorn ska startas upp på morgonen, eftermiddagen och kvällen
4. skrivaren på jobbet ska inse att det ligger utskriftsordrar och väntar!

Däremot kan jag ju inte tänka mig att prioritera bort mitt kaffedrickande, mitt lilla bidrag till miljön som bussåkare, min datortid... Det här med prioriteringar är helt enkelt inte min grej. Jag gissar att jag gör som jag brukar och tar det som ligger närmast i utgångsdatum först och sen arbetar mig neråt i en hög som aldrig slutar växa. Kan ju knappast bli värre än vad det redan är.

Stressad? Jag? Nej. Inte en chans. Aldrig.

Yes!

Plättjärnet är mitt! Mitt mitt mitt!

Men det väger allra minst lika mycket som en liten elefant och den minimala plats jag hade i mitt grytskåp är nu ännu mer minimalt. Fast å andra sidan ska man inte hänga läpp. Nu kan jag äntligen steka plättar! (vilket jag givetvis kommer göra jätteofta nu när jag äntligen fått ett plättjärn, johorå!)

Hos mor..

... och snart på väg till pappsen.

Regnet öser ner, vi har gått över på vintertid.. min födelsedag och likaså den obligatoriska marknaden har passerats och nu väntar vinter, mörker och så småningom jul. Fantastiskt.. men man kan ju fundera över när tiden började gå så snabbt.

Jag har dessutom lyckats dra på mig en förkylning. Man tackar och bockar för den. Jippie!

Födelsedag!

Gårdagen bjöd på många skratt, en blomma från mina fina arbetskollegor, jordgubbstårta, filmmys och underbara vänner. En sådan här dag sparas varje besök, meddelande, telefonsamtal och brev i hjärtat. Jag är underbart lycklig.

Tack!

Givetvis var det 24 ljus i tårtan!



Om en stund ska mannen väckas, frukost ska ätas och sen ska vi åka iväg till Vänersborg. Det vankas höstmarknad, middag och familjemys hela långa helgen!

Är det en vanlig dag...?

Är det en vanlig dag imorgon? Nej. Imorgon är det min födelsedag! Jippie. Jag kommer att bli firad med pompa och ståt i helger två.. ja, precis så bra kan man ha det. Firandet inleds imorgon. Då vankas det middag med goaste vännerna som följes upp av lördagsmarknad, middag, bio och mys med mamma för att på söndag avrundas (för denna helgen) med en söndagsmiddag hos pappsen. Ljuvligt.

Jo och så har man ju varit hos tandläkaren idag.. oooch: inga hål! Tada! Men, en remiss till tand-någonting-slutade lyssna i ren panik vid ordet remiss-någonting- doktorn lyckades jag ordna genom att jag fick käken min att hänga upp sig så att jag omöjligen kunde stänga munnen. Den nyutexaminerade tandläkaren, som faktiskt var en han, verkade i och för sig glad för att jag inte bet honom i fingrarna (jag har i vuxen ålder utvecklat tandläkarskräck, tack för den folktandvården...) men samtidigt aningens bekymrad över att jag inte hört av mig om mina problem. Jag som trodde att det här med att ställa diagnos på sig själv var det som läkare rekomenderade sina patienter.. men nehejsan. Joråsåattsäga.. En akuttid var att förvänta sig, vilket enligt utsago skulle innebära att jag förmodligen skulle få en tid innan årsskiftet eller så. Fantastiskt i sig. Jag hoppas att kallelesen kommer med adress och ett klargörande på exakt vart jag ska någonstans också...

Utöver det så har det idag konstaterats att om man häller citron på ett svart bord och sedan låter detta stå i solsken under en dag, så blir det bleka fläckar i det svarta bordet. Bara som en liten parantes innan man provar detta hemma själv. Jomensåatt... det går som vanligt fantastiskt bra här hemma.

Egentligen...

... har det varit en toppendag. Ett pedagogiskt lyckorus på jobbet, fy katten vad bra vi är! Det är dessutom redan tisdagskväll, imorgon är det veckovändning och på fredag firar vi födelsedag här hos oss. Jomensåatt.. då blir jag gammal.

Trots det är det lite gnissligt här hos mig idag. Det skulle kunna ha att göra med att:

1. Min fot är blå, svullen och pulserar - vilket givetvis har en mycket logisk förklaring: step. Denna fysiska aktivitet kombinerat med lite nyfikenhet. Tja, man kan väl säga som så att man ska tjyvkika på dem som är bättre, för att själv kunna se vad som kan förbättras! Att härmas är bra.. kanske ska man dock undvika att göra detta mitt i ett hopp över en smal stepbräda som ställts precis bredvid en skranglig hög med vikter.. men det måste ju ändå vara upp till varje individ att avväga... jag bedömde risken att trilla som låg. Nejmensåatt.. sa jag att min fot var blå? Givetvis lyckas jag trampa snett på brädan, halka av den, tappa balansen, kliva rakt på vikterna som givetvis välte och därunder fastnade min fot. Johorå, det gick så bra så. Man kan bara tacka och bocka, jag trillade för all del inte omkull helt.

2. Jag fyller år - åldersnojan knackar artigt på dörren och ber om att få komma in. Johoråserru.. där står den nu i hallen och knaprar sig ivrigt närmare.

3. ... nej. En lista på två punkter får räcka. Det är i alla fall gnissligt här idag och den där helnöjda känslan vill inte riktigt infinna sig.

Det som är mest irriterande med att det gnisslar idag är att de positiva sakerna definitivt har överhanden. Det har bokats hotell, det vankas höstmarknad och familjemys till helgen, en eftermiddagskurs i göteborg hägrar och bröllopsplanerna existerar och kan alltid plockas fram en mörk stund. Men visst får man sura. Det får man. Litegrann då och då. Så det så.

Förutom det kan det konstateras att jag är arbetsskadad. Jag kan hela "Godnatt Alfons Åberg" och "Mäster skräddare" utantill. Det är i sig en bedrift.

Funderingar..

... har ni någonsin funderat på hur många papperskorgar ni passerar när ni är ute och promenerar?

Nehej, inte jag heller. Förens idag.

Det mest underbara är att jag givetvis letade efter en papperskorg. Och inte en enda stod att finna, trots att jag gick centralt och letade aktivt i ungefär 20 minuter.. då kan man ju fundera på om de däringa stadsplanerarna är förvånade över att det skräpas ner så mycket?

Dessutom funderas det över såpbubblors varande och inte varande i bröllopssammanhang. Det kluras på tårtdekorationer, dukningar, färgtema och blomsterkvastar. Dessutom funderas det över klänningar och fotograferingar, tidsperspektiv och resor. Det ska förhoppningsvis bli lite provfotografering inom den närmsta framtiden, menyer ska börja provsmakas och förhoppningsvis blir det snart av att åka och prova en klänning eller 35. Ljuvligt!

Och på tal om resor: den är bokad! Resan till alperna! Jay. Runtomkring påsktider nästa år sätter vi oss på flyget och åker till Frankrike... Dessutom vankas det miniweekend i Danmark med goa vänner från den stora huvudstaden minsann.

Jahaoch joho. Idag har det dessutom varit en omkullvältar dag. Tankspriddheten har varit total och mjölkglas, äpplepajsformar, äpplejuice och drickyoghurtsburkar har flugit omkring planlöst och stökat till det runt omkring mig. Barnen har förvirrat frågat vad jag gör och varför jag gör si och så.. man tackar artigast för att de påminner mig om att det märks att tankarna varit på annat håll just idag.

Förövrigt har föräldramötet klarats av med bravur, klänningen till dopet är inköpt och fredagen stundar med buller och bång. Dessutom ska bloggandet förbättras. När som nu kommer tiden att finnas till det.

Jomensåatt.

Måndagsmyser..

... i höstrusk och på ett sådant där härligt lite förbjudet sätt. Lagade en god gryta, tog på raggsockarna, tände lite ljus och kröp upp i soffan. Tv:n står på i bakgrunden, boken ligger inom räckhåll och katterna sover.

Det är inte varje måndag man unnar sig en gnutta soffhäng. Denna dag ska ju egentligen tillbringas på gymet, kämpandes mot steppbrädan... Men mardrömsdagen hägrar och det är lika bra att vila upp sig i tron om att det kommer att bli värre än vad det blir. Tisdagar är toppendagar, verkligen. De är som att varje vecka behöva göra en rotfyllning. I bästa fall.. och som tur är, nästa vecka kommer en ny tisdag med nya möjligheter.

Men idag är det ju ändå måndag och humöret är på topp. Dagen har fungerat sådär äckligt fantastiskt, som det bara kan göra en måndag.

Inledde dagen med att bränna tungan på kaffet.
Fortsatte sedan med att slarva bort tillräckligt mycket tid för att behöva springa störtlopp ner till bussen.
Därefter lyckades jag med bedriften att trampa ner foten i en stor vattenpöl- hej hej blöta strumpor. (men å andra sidan, varför ha torra varma strumpor när man kan ha blöta, kalla? Det blir ju mycket mer spännande så)
Det misslyckandet följdes av att vi fick gå en kort på jobbet idag.
Varpå jag upprepade gånger misslyckas med att skapa ett email konto till jobbet (hur svårt kan det vara att stava till A P E L S I N?)
Efter att ha lovat dyrt och heligt att slå datorn i småbitar lyckas jag missa bussen hem.
Dagen sammanfattas därför:
planeringen gick åt skogen - resultatdelen där kammade noll, vi ligger en dag efter, flextiden knaprade sig upp till 2 timmar och allt är kvar att göra. Västtrafik borde lära sig klockan. Det borde inte regna så mycket i Borås samt en stavningskurs till blondinen önskas.

Det är inte lätt att jobba med en blondincell förmycket.

Tänka sig...

Längtan.

.. att det är lika jobbigt och att längtan är precis lika stor varje gång han åker. Tuffaste natten är den första, då känner man sig som mest ensam. Sen vänder det och tiden går liksom fortare igen tills han kommer hem igen. Det spelar ingen roll om det är jobb eller nöje han är iväg på, det slår aldrig fel. Den där längtan.

Igår var jag dessutom lite onödigt bitter. Idag sitter jag helnöjd i soffan, med nya skor, träningstrött kropp och ett par böcker om bröllop ligger i mitt knä. Katten spinner förnöjt precis bredvid mig och en kopp rykande hett te svalnar i närheten. Tisdag har kommit och gått och imorgon är det veckovändning. Ljuvligt.

... och bilderna lyser med sin frånvaro. Det jobbas på det, långsamt i och för sig men det jobbas.

För att avsluta med bravur: Idag är tant Jossan stolt, jomensåatt jag extraknäckar som stolt tant då och då till sötaste Bella, numer vänder sig lilltösen från rygg till mage! Helt otroligt. Duktiga tjejen.

Nähejnä...

... tydligen förstår jag inte ens hur jag, utan att föra över bilden till datorn först, får telefonen att förstå att jag vill ha bilden som ligger i min telefon teleporterad över till min blogg.

... uppenbarligen så hatar bilguden mig, då den sett till att någon har repat mannens bil så vackert med en nyckel, just idag när jag lånade den. Johorå, rakt över ena bildörren. Man tackar för den.

... utöver det vill jag bara tillägga att jag är tämligen bitter över det faktum att det är måndag, att skorna jag skulle köpa idag inte fanns i min storlek, att pengarna för ovanlighetens skull (haha, joråsåatt som att det skulle stämma) inte räcker den här månaden heller och att jag är lågavlönad i ett otacksamt yrke där det till syvens och sist mest tycks handla om föräldrarnas behov istället för barnens. Eventuellt blir diskussionsfrågan på föräldramötet "hur mycket inflytande har föräldrarna över verksamheten" istället för att vi lyfter den betydligt mer intressanta frågan "barns inflytande - när, var och hur i förskolan?" Med det sagt lämnar jag bitterheten därhän och övergår till det som är betydligt mer intressant:

... slutet på den här veckan!

Det inleds på fredag med drinkar och middag i göteborg, kommer att fortsätta med en eventuell fika med syster yster och avslutas med att mannen kommer hem från Spanien. Däremellan är det bara ett enda långt lidande. Eller eventuellt inte. Tisdagar är ganska bra dagar, onsdagar är det veckovändning och sedan är det ju redan torsdag som ändå försvinner i ett nafs. Nähej nä... det kommer nog gå det här! Hej å hå!

Fördriver tiden..

... och det går tämligen bra. Lägenheten har blivit städad, vinterkläderna tvättas i tvättmaskinen, kängorna har plockats fram (och det övervägs om det inte är dags att köpa ett par nya, det är ju så mycket roligare!) och nu kikas det på lite film. Tydligen tänker mannen tvinga med mig till gymet om ett par minuter, med löfte om att han sedan ska laga köttfärssås och kika på mer film. Det är helt okey med söndagar.

Snart väntas en ny vecka på jobbet. Mannen åker till Spanien (bitterheten är som bortblåst, jag är verkligen jätteglad för hans skull. Verkligen- jätteglad) och jag får ha bilen precis hela veckan. Jay!

Det är bara till att skratta - mer än så här händer faktiskt inte just nu. Förutom att jag och mannen leker helylletofflar och fyller i en bok om oss inför stundande bröllop. Det mest fantastiska med det är att det faktiskt är kul - och lite mysigt. Men toffligt.

Surt..

... sa räven och bet i rönnbären. Lite så är det just nu. Men å andra sidan är det mycket lättare att hålla en positiv min när alla andra är negativa... sen kan man ju alltid gå till gymmet och slå ur sig allt det negativa. Det är nu beprövat och armarna värker ikapp med rumpa och lår. Underbart. Frågan är om jag kommer att komma upp ur sängen imorgon. Världsligheter. Med det vikariestopp som råder vore det ju utan tvekan helt enkelt klockrent om jag helt sonika blev sjuk och stannade hemma imorgon.

Idag har eftermiddagen sölats bort på stan ihop med underbaraste Helle. Vi provade stickade tröjor, drömde om mer pengar, funderade över ramars varande och icke varande, drack kaffe och mös i solen. Ljuvligt. Dessutom har lite höstpynt köpts in till den numer vinterstädade balkongen. Planteringen kommer visserligen att torka ut eller alternativt frysa sönder inom en mycket snar framtid, men likväl är det alltid lika tillfredsställande att pynta utrymmen man ser som aningens trista, hårda och höstkalla med lite färg och mjuka former. Alla inköp, inklusive de ännu inte planterade blommorna i höstplanteringen,  visades stolt upp för mannen vid hemkommst och mottogs med små muttrande om att det nog skulle bli fint. Engagemang kallar vi sådant!

Dessutom är det fredag imorgon och det vankas träff med Tess och Bella, potatisgratäng, fredagsmys och mer härligt sällskap. Kanske trycks det in ett glas vin, lite film och något gott att äta till efterrätt också. Det är det som är så fantastiskt med fredagar. Man vet liksom att det är att utgå ifrån att man på ett eller annat vis hamnar i matkoma. Fantastiskt!

Totalt vansinnig..

... blir jag när det krånglar. Inte förstår jag mig på hur jag ska kunna blogga från mobilen, eller varför jag måste ha kvällsmöte just imorgon eller hur det kommer sig att jag inte känner mig helt frisk, men inte heller tillräckligt sjuk för att ens nämna det högt.

Som grädde på moset är mannen borta tills imorgon kväll, för att sedan bara komma hem och vända i stort sett (bitter? jag? Neeej då.) då han åker till Spanien på semester nästa vecka. Suck.

Som tur är kan jag återigen sova gott. Jag sover numer hela nätter plus lite extra i soffan varje kväll till skillnad från förra veckan då jag omöjligen kunde komma till ro. Tröttheten är därför som bortblåst. Varför känner sig då kroppen inte hundra?

Det.. det är en fråga att klura på minsann.

En av de absolut största...

frågorna som kan ställas, ställdes igår.. jag och mannen fick frågan om vi ville vara faddrar till sötaste Bella. Och svaret var givetvis ett rungande ja! Det brände tårar bakom ögonlocken och få gånger har jag känt mig så stolt. Givetvis hade jag minutrarna innan missat den stora frågan genom att läsa kortet som vi fick på samma sätt som jag läser böcker: jag läser början, skummar mitten och sedan hoppar jag direkt till slutet. Kortet i sin helhet gjorde mig därför aningens förvirrad och jag tvingades läsa om från början och då minsann trillade poletten ner.

Det är tur att Tess och P känner mig såpass väl att de insåg att blondinen i hallen behövde en extra minut på sig innan innebörden i orden sjönk in.

I övrigt var det en mysig lördag som försvann alldeles för fort i ett sockrigt tecken av marknadsgodis och munkar. Därefter intogs det lite mat, världsproblemen diskuterades och en tårta bakades..

Jo, för det är ju som så att många tårtor kommer att provsmakas under det kommande året, lika så kommer många tre-rättersmenyer att provsmakas och klänningar prövas. Risken finns att bloggen kommer att hamna i en salig röra av blomsterbestyr, bordsplaceringsfunderingar, släktkaos och klänningshysteri... Johorå, det är så sant så.. Om ett år (ungefär) så går det ett bröllop av stapeln. Mitt och mannens bröllop. Kyrkan är bokad, festlokal är bokad. Det hela börjar närma sig och det börjar bli lite mer verkligt... Men än är det långt kvar. Och innan dess väntar ett dop. Det tycks bli ett spännande år det här!

Ooo...!

Det pirrar i magen, det bubblar i kroppen. Lyckan är total idag. Bara sådär. I all sin enkelhet, i precis all sin storhet och så överväldigande som bara lycka kan vara.

Hösten har slagit till i all sin helhet och regnet är sådär blött igen som det bara är i början på hösten... då när regnet nästan tycks ta sig hela vägen genom kläderna och in i benmärgen... och ändå kan jag inte sluta le. För på något vis så trivs jag nu, i stickade tröjor, med de solvarma eftermiddagar som ljuger och lockar en tillbaka till sommaren och med en kopp te i soffan efter en snabb joggingtur i regn och blåst.

Imorgon har jag dessutom preliminärbokat söta Tess och Bella. Underbara vardag!

Wow..

... vad intensivt det är just nu. På jobbet framförallt. Hemma händer det ovanligt lite. Imorse stod alla blomkrukor upp när vi vaknade, ingen kaffekanna låg söndersplittrad, inget vatten fanns att torka upp på köksgolvet och inga tapetrester låg och skämdes i hörnet. Jag kan inte minnas när det hände senast.  Jag har sovit sammanhängande i 10 timmar. Kan faktiskt inte minnas när det hände senast heller. Fantastiskt.

På tal om precis just ingenting, så har jag dessutom införskaffat mig en ny mobiltelefon! Haha, så nu är jag också med igen. Den har allt och framförallt så är den bättre än mannens. Jay!

Imorgon vankas det shopping i Göteborg med fina Helle. Jomensåatt, nu ska de brännas de stackars få kronor som fortfarande finns kvar på kontot. Tydligen sparar vi ju mycket just nu, så det var ju inte speciellt många kronor till att börja med. Jag får väl använda pappas och brors födelsedag som fina omsvep till att få shoppa lite trots trytande kassa. Dessutom är det ju snart lön igen, om en sisådär 20 dagar eller så. Inga konstigheter där inte.

Och så tillbaka till pratet om ingenting och allting... jag har påbörjat en ny GI-runda. Jomensåatt... framförallt ska det denna gången handla om att äta bätte kort och gott. Fler mellis, mindre "wohaa, ge mig mat nu", stabilare luncher och bättre frukostar. Hej gröten! Hejdå smörgåsen liksom.. Dessutom har träningsdosen ökat igen. Numer är det:
 Pass: Måndag, Tisdag,
Simning: Onsdag morgon (jorå, när som helst nu kommer det att hända på riktigt också!)
Styrka: Fredag
Jogg: Lördag eller söndag...
5 dagar av 7 är det därmed tänkt att latmasken ska masa sig upp ur soffan. Just denna onsdag talar emot det, men givetvis finns det undantagsdagar. Idag var helt klart en sådan- vaknade trött med orakade ben, regnet öste ner så att det small om fönsterbläcken och dessutom värkte kroppen efter gårdagens pass, så det var en ren omöjlighet att ta sig ur sängen. Jodå, på riktigt var det så. Men nästa vecka.. då minsann!

Helg är som minisemester i intensivform...

En fredagskväll har passerat och med den ännu en missad konsert, en underbar middag och utgång.

Vi kan börja ungefär mitt i, alltmedan en fördrink intogs och då det konstaterades att klockan blivit så mycket att konserten bara var att glömma och att biljetterna ändå var slutsålda för länge sedan. Någonstans där insåg jag att en lugn kväll med lite mat och musik bara var att glömma. Ljudnivån var alldeles för hög, stämningen alldeles för uppslupen och sällskapet alldeles för upprymmt för att det skulle komma på tal. All in blev den nya planen och två flaskor vin beställdes in. Dessa följdes åt av fantastiska pastarätter och en massa spännande samtalsämnen avhandlades ihop med huvudrätten. Därpå beställdes det in kaffedrinkar och tryffelglass med maränger och hasselnötter.. total lycka.

Efter maten begav vi oss (till restaurangpersonalens stora lycka) iväg till Kings Head för lite öl, vin och uppenbarligen ett par shots. Därefter hamnade vi hos mannens arbetskollega och på något vis kom vi även med bussen hem igen, betydligt senare än planerat men... det var relativt bra kämpat med tanke på de generösa erbjudande om sovplatser vi fick under kvällens gång. Vi säger tack till alla som var med och ber glatt om upprepning inom en inte alltför avlägsen framtid! Ojojoj.

Av denna anledning har tempot idag varit aningens avslaget och det har inte hänt så mycket att tala om alls. Först runt 19 tiden kom vi igång lite tack vare en mysig middag hos paret C och N med deras underbara dotter som extra bonus. Dottern höll oss glatt sällskap fram till klockan 21 varpå hon somnade tvärt och lämnade oss att avsluta middagen med lite go glass och glada skratt.

Att ha helg är nästan lika bra som att ha semester, det är bara betydligt intensivare!

Idag...

... har jag nog överträffat mig själv. Jomensåatt... Aldrig har det varit så skinande rent bakom en tvättmaskin och aldrig har väl avloppet i duschen luktat så gott.

Som tack fick jag en huvudvärk av värsta sort, den som sitter bakom ögonen och gör en småirriterad, illamående och ynklig.

Som tur var förberedde jag mig innan städningen med att köpa en fin ny tröja till mig själv, bara för att jag är så duktig. Dessutom tog jag två alvedon (jag har visst fått ont i ryggen med) så förmodligen blir inte huvudvärken vare sig sämre eller bättre än så här.

Som belöning om en liten stund ska jag nog krypa upp i soffan och äta kyckling med kantarellsås och ris. Mums!

Så kan man också göra..

... det är inte helt rätt, men det går.

När jag kom hem efter jobbet idag så trodde jag att mannen lyckats med det nästintill omöjliga: att komma hem före mig. Tv:n stod på, kaffebryggaren klickade i köket, balkongdörren stod på glänt, diskmaskinen var vidöppen och lampan i köket lös. Jag ropade glatt, men fick inget svar. Då slogs jag på nytt av den underbara tanken att mannen givetvis hunnit före mig hem just den här dagen för att kunna hjälpa till med tvätten (ja.. så underbar kunde han ha varit...). Så jag öppnar dörren till garderoben... bara för att inse att det råder samma kaos därinne som det gjorde när jag åkte hemifrån.. jag och min garderob hade nämligen lite olika åsikter om vad jag skulle ha på mig till jobbet idag. Jag förlorade...

I vartfall så återsod ju nu bara att inse faktum: mannen hade helt sonika bara lämnat lägenheten som den stod och var innan han gav sig iväg till jobbet. Fantastiskt. Som den trevliga flickvän jag är ringde jag givetvis upp honom och upplyste honom om hans brister. Det och om det faktum att hans katt sovit i diskmaskinen hela dagen och således luktade lite mysko i pälsen.

Sedan bar jag ner tvätten till tvättstugan, gick upp igen, städade, lagade mat, gjorde mackor åt mannen, försökte koka kaffe (men kaffefiltrena var alldeles slut) och bara var så alldeles obitter som man bara kan vara en tisdag, efter en sisådär lagom lång dag på jobbet, när regnet hänger tungt i luften och man egentligen skulle ha velat åka och träna. Så när mannen faktiskt kom hem, bara för att vända och åka iväg till Säffle, så kramade jag honom extra hårt och surade bara en liten stund innan jag bestämde mig för att det faktiskt inte var så farligt. Men det är inte helt rätt...

Brad Paisley...

... kom och gick. Utan oss. Vi hade nämligen fått för oss att konserten skulle vara idag. Det är den inte. Den var igår och biljetterna ligger nu i soppåsen, oanvända. Bitter? Oja. Förvånad? Nej.. det är lite typiskt mig. Hur mannen kunde vara inblandad i detta misstag är dock fortfarande ett mysterium. Men det är inte första gången jag kastar 1500 kr i soporna, förra gången var det ett par stövlar, denna gången en upplevelse som det svider att ha missat. Jag får helt enkelt hålla tummen för att Brad kommer tillbaka till Sverige. Snart!

Igår hade vi Italienskafton med 5 rättersmiddag och Brunello vin. Det var vansinnigt gott, väldigt trevligt och kan nästan väga upp att vi egentligen skulle varit på konsert. Rätterna var följande:
1. Antipasti med korv, skinka och en liten skorpa (tappade namnet) med olivröra och inlagda grönsaker
2. Ravioli med ädelostsås toppad med parmesanost
3. Ryggbiff med sparris, babyspenat och roccula samt parmesanost
4. Två sorters ost, fikonmarmelad och päronskiva
5. Semifreddo med nötter och maräng
Det var så vansinnigt gott och vi åt i flera timmar. Det planerades också lite inför en skidresa till Alperna under nästa år.. spännande!

Jag och mannen har dessutom hunnit med Miomöbler, en mindre om-möblering och Alingsås denna helgen. På Mio blev det en ny hylla (det är ju så vi gör när katten förstört något), om-möbleringen bestod i att hänga upp en spegel över lite nya klösmärken med ursäkter "det blev i alla fall personligt i det där hörnet" och i Alingsås blev det en tur till Balders Hage och en mysig fika i regnet. En perfekt helg helt enkelt. Och nu börjar hösten komma igång. Syster yster har äntligen kommit hem från Grekland, Helle landar snart i Borås igen och regnet smattrar ihållande mot fönsterrutorna. Underbart! Ikväll blir det dessutom film och middag hos bästa Tess, söta Bella och P. Yay!

Paus..

... efter att ha nästan städat färdigt och insett att klockan inte ens har passerat 18:00 så är det gott att inse att en paus är man alltid värd.

Dessutom råkade jag precis sätta en deg. Bara sådär liksom. Nu hinner jag ju verkligen inte träna idag. Så tokigt.

Det är bara att konstatera..

... för att bli färdig så bör man påbörja.

Jag myglar bort tid just nu (effektivt och framgångsrikt kan dock tilläggas). Min kropp protesterar matt i träningsvärk emot att jag ska skynda mig att städa och sen åka och träna. Så jag myglar. Jag startar inte upp städningen riktigt, utan bara lite grann, i många rum samtidigt.. dessutom ser jag till att hela tiden komma på små avstickare som tar tid.. som att sortera smutstvätten i färg, rensa ut plånboken, vattna blommorna, möblera om i bokhyllan, kika lite på ett recept, leta efter värmeljus.. och så vidare.

I ren desperation kom jag på att jag behövde musik också... och då kunde jag ju lika gärna blogga, kika på facebook och städa tangentbordet med örontopps. Ha! Fantastiskt vad många saker man kan komma på att göra som fyller noll funktion.

Sen var jag ju förståss och handlade idag och glömmde då att köpa maränger. Kanske inte så jättekonstigt, eftersom att man sällan inhandlar dessa godbitar ... men åker man till affären för att köpa ingredienser till en semifreddo med nötter och maräng så kan man ju fundera lite... Men jag gör som miljöpartiet och skyller på att jag inte hinner leva då jag arbetar för mycket. Om jag bara hade fått jobba 35 timmar i veckan istället, så hade jag aldrig glömt matlistan hemma! Då hade jag inte heller behövt åka och handla imorgon igen, vilket hade gett mig ytterligare 20 minuter att leva på. Jag kanske till och med skulle hinna med att starta upp en liten potatisodling på balkongen? Sen så skulle jag ju få ännu mer tid till att sortera russin i storleksordning, mata hamstern och fundera över andra viktiga världsligheter...

...fast i väntan på det så ser jag nog till att jag har ett såpass stimulerande och roligt jobb att jag faktiskt har ork att göra andra saker när jag kommer hem än att ligga på soffan och tycka synd om mig själv.

Det är dock fredag imorgon och helgen kommer att bjuda på såväl italiensk afton som konsert med Brad Paisley och söndagsmiddag hemma hos underbara Tess, P och söta Bella.

Söndag?

Jomensåatt

Helgen har rusat iväg i rekordfart. Ja, man kan väl säga att det började redan i fredags med att gå sådär hiskeligt fort som det bara går när man har en tidig fredag. Jag slutade redan halv två. Det var helt underbart skönt och vädret var perfekt. Det ösregnade. Givetvis hade vi bokat den perfekta sysselsättninhen en sådan dag, vi skulle fiska kräftor, på en åker, vid en liten bäck. Ha! Perfekt. Jag hade förberett mig genom att övningssimma till bussen och regnkläderna var genomblöta redan klockan 10 på förmiddagen.

Som tur var slängdes det om lite i schemat. Mannens föräldrar åkte och slängde i burarna, korvarna grillades inomhus och godiset intogs i bilen.. så vid 21:30 åkte vi och drog upp burarna... och de 11 kräftor vi lyckats fånga. Som tur var så var det ju inte så många som skulle komma på kräftskivan dagen efter... 26 personer kan ju lätt dela på 11 kräftor och humöret på deltagarna var därför i topp, speciellt när ett ihållande duggregn drog över oss där vi stod på en åker, mitt i en bäcksvart skog en fredagskväll... Joråserrusåatt...

Återigen fanns det dock en reservplan och såväl räkor som kräftor hade köpts in och låg på kylning dagen efter... Jag och mannen såg till att ha så mycket att göra som möjligt på förmiddagen och åkte därför en sväng till Vänersborg och lilla pappan innan kräftskivan. I Vänersborg bjöds det på både stuvade morötter och smarrig äpplepaj (dock inte som tillbehör till varandra) och det diskuterades allt från båtmotorer till blåbärsplockning innan det var dags att åka hemåt i rekordfart (varför ta det lugnt när man kan stressa?) för att vi skulle ha en chans att hinna byta om, fixa till oss och bege oss ut till mannens föräldrar.

När vi väl kom fram till kräftskivan så var partyt i full gång, och det bjöds på fantastiska ostar, pajer och efterätter ihop med god dricka, skönsång och härligt sällskap. 01:00 avrundades kvällen och söndagen tog vid.

Idag har lilla mamman och bror hälsat på i Borås, vi har spanat på hemliga objekt, fiskat, ätit revbensspjäll och blåbärspaj och bara haft det gott.. men dagen har försvunnit i ett nafs och imorgon väntar ännu en vecka. Fantastiskt.. men ack vad fort tiden går!

Det började..

redan i morse. Jag vaknade liksom på sidan i sängen, tvärs över båda madrasserna, med fötterna på min kudde, utan täcke men med en katt klistrad runt halsen. Benen kändes tunga, ryggen värkte, huvudet var som ett urholkat äpple... ja, det var tomt och trött.

Sen har den liksom ideligen trängt sig på, som en irriterande huvudvärk som aldrig bryter ut men som heller aldrig riktigt ger med sig, tröttheten.

Och efter att ha stressat hem som en tok för att hinna till träningen, upptäckt att jag var en timme före i mitt huvud, så känns det plötsligt etter värre. Jag är helt slut.

Jag tänkter skylla på cyklingen. Det är sjukt jobbigt att cykla till Sjömarken. Det är uppförsbackarna. En och en halv vecka kvar tills jag har slått mannen på näsan och överbevisat honom. Det är prestige det handlar om nu. Men attans vad segt det är, latmasken i mig skriker och ber om nåd. Som tur är har jag lyckats handla upp alla mina pengar (jag impulsköpte en matta) så att åka buss är liksom inte ens en möjlighet... fantastiskt.

Ibland...

.. önskar jag att jag aldrig sagt ja till en katt till. Idag är en sådan dag... vi försöker nämligen tvätta våra fönster emellan regnskurarna. En mycket spännande uppgift när man har två katter som inte drar sig för att hoppa rakt ut genom de öppna fönstrena. Dessutom så har vi ju en som inte riktigt har alla morrhår där de ska, så att säga. Idag har han dessutom lärt sig en alldeles ny sak. Han kan numera öppna stängda dörrar! Jomensåatt.. det var ju inte alls klurigt, allt man behövde göra var att ta sats från ena sidan av rummet, riva med sig alla blomkrukor och sedan kasta sig handlöst mot dörrhandtaget. Lätt som en plätt! Det där med limpistol verkar plötsligt som en inte alltför avlägsen idé...

En lördag..

.. som alla andra. Fast jag och mannen har för ovanlighetens skull spenderat den i skogen. Jomensåatt. Jag har plockat svamp! Ha! Och med det sagt kan man ju tillägga att jag inte plockade lite svamp, vi plockade mängder. Däremot så lyckades ju mannen tappa bort sig i skogen.. vi fick ropa en evighet innan kontakt åter kunde knytas.. även jag var lite borttappad en stund, då jag valde en lite sämre väg och fick vada i gummistövelshög gegga. Fantastiskt med skog.. sen fick mannen ett myggbett, hans pappa kom bort sig och mannens mamma snubblade över en sten, det var helt enkelt dags att bryta upp, skaka av sig alla barr och bege sig hemåt. Humöret var ju på topp, påsarna fulla med svamp och solen sken.. det var en sommrig idyll och jag hade nog egentligen sett att vi åkt till en röd lite stuga i slutet på en grusväg där egengjord saft, nybakad äpplepaj och rårörda lingon (givetvis även dessa handplockade) väntat. Men vår oas mitt i staden är inte att förglömma och duger nog så väl.

Det var en hög att bli imponerad av... Det
krävdes en whiskey för att övertyga mannen
om att han ville rensa alla...

Det som blev kvar EFTER att vi lagat mat...



Mannen tycker att det är underbart
kul att diska

Sen vi kom hem har vi således rensat kantareller och så har vi lagat en viltskavsgryta med kantareller, vinbärssaft, enbär och lingon och ätit den ihop med en flaska rött. Delikat. Det vankas dessutom en kväll med mer gott rödvin, pussel, film och lite citronglass om jag inte missminner mig.

Är det redan torsdag..

.. eller är det bara torsdag... det är frågan. För det känns som att det var en evighet sen det var måndag, men å andra sidan var det ju nyss helg. Kroppen värker i alla fall av träning, cykling och jobb (rörde jag verkligen så extremt lite på mig under semestern? Eh.. ja.), hjärnan går på högvarv med idéer och funderingar inför hösten och öronen är lite trötta, för inte är man van vid livet på jobbet än och mycket energi går åt till att lyssna på våra charmtrolls alla problem. Det är alltifrån "varför gör du så?" till "vart tar vattnet vägen när jag trycker på spolknappen?" och " hur kom bebisen IN i mammas mage då?" Sista frågan är knepig.. hur mycket måste en treåring veta?

Joho, och sen har vi ju katten. Den senaste tiden har han varit mycket målmedveten. Han har förstört, förstört och ja.. förstört lite till. Idag rasade den femhundrasjuttioelfte vita krukan i golvet. Så nu har jag fyllt den med sten. Tung sten. Nästa steg är att ta fram limpistolen. Men å andra sidan.. då kan han ju alltid gå på tapeterna igen. Fördelen är att vi får möblera om varje gång han har dragit fram. Fantastiskt om än aningens dyrt i längden. Men man ska väl tacka honom egentligen.. det finns ju ingenting här hemma som står och samlar damm i evigheter i alla fall...

sötnosen

Ikväll väntas det dessutom. Det väntas på att mannen ska landa och äntligen komma hem från tyskland. Även om resorna är korta så är det ovant nu såhär tätt inpå semestern och det känns lite ensamt att vara själv i lägenheten...

Imorgon däremot så vankas det såväl studiebesök som bio, tacopaj och fredagsmys i soffan. Det är något visst med fredagar!

Jomensåatt...

... idag har det konstaterats att det är tur att Louise på jobbet finns. Joserrusåatt, hon har nämligen gått två steg bakom mig idag och plockat upp i den villervalla av förvirrade småprojekt jag skapat, eller snarare inte skapat idag. Det hela började så enkelt, i all ovisshet, med att hon delade sin servett med mig. Helt ovetandes om detta fick hon plötsligt en utäten äppleskrott i present av mig.. därefter gick det faktiskt bara utför.

Jupps, vi talar om borttappade nycklar, mobiltelefoner och stumpor. Vi talar också om flanosagor, böcker och sångkort som får egna ben och hamnar i fel rum. Vi pratar om kaffekoppar, halsband och pärlor. Det har varit ett enda stort sökfält på jobbet idag, men tre steg efter har hon varit och rett ut allting. Fantastiskt.

Och mitt cykelprojekt? Jomensåatt, det fortskrider! Andra dagen denna veckan är avklarad och det blir minst en dag till.. det här med att cykla alla 5 dagar, det var nog bara ett dumt infall. 3 av 5 är så mycket bättre. Helt klart. För inte kan man tacka nej till att låna bilen när mannen jobbar i tyskland? Jag får ju inte glömma bort hur man kör nu när jag äntligen lärt mig hur man gör.. och äntligen slutat tro att jag glömt hjälmen hemma. Nejmensåatt... 3 av 5 var det ja.

Kroppen börjar känna att det närmar sig höst.. det kryper i fingrarna efter att få plocka fram ljuslyktor, nya gardiner, mattor och filtar. På tisdag är faktiskt halva augusti gången- vilket innebär att det är lika långt till september som det är tillbaka till juli. Att dela med sig av sådana här viktigheter har också hört till dagens förvirring. Jag har låtit upplyst, men egentligen bara svamlat om saker man antingen kunnat läsa sig till via informationstavlan eller helt enkelt kanske inte behöver veta. Vi säger bra jobbat och går vidare helt enkelt.

Så..

... slog det mig idag. Att den stad som jag bor i har blivit hem, och jag älskar det. Jag slogs av insikten att när jag går gatan ner eller cyklar till affären så möter jag faktiskt folk jag känner igen och då och då möter jag till och med en nära vän. Det är en underbar känsla det där, att få höra till.

Det kan ha att göra med att jag lever med mitt livs kärlek och att vi är precis där vi vill vara... men vad vet jag. Kanske är det mycket mer komplicerat än så.

Regn...

... vilket innebär att man idag, fullt legitimt kan hålla sig inne, dricka kaffe, småäta onyttigheter och titta på film. Man kunde ju önskat att så var fallet.  Vi kompletterar med att tvätta 300kg tvätt, städa, tvätta bilen och vattna de där förbaskade blommorna man alltid lyckas förtränga..

Igår däremot bar det av på utflykt! Johorå. Jag vaknade på morgonen med känslan av att ha sovit i en evighet (klockan hade dock bara slagit 0732) och jag väckte därför mannen och frågade ivrigt: vad ska vi göra idag? Saken var nämligen den att jag redan från början hade en plan.. jag hade nämligen hittat en liten bok på jobbet om ekologiska smultronställen i sjuhäradsbyggden. Sagt och gjort, vi gjorde upp en resplan jag och mannen och gav oss iväg. Först till Rydal, och det museum som finns där.

Det var ju bara den lilla lilla detaljen att telefonen med vägbeskrivningen i dog och att det inte fanns en endaste skylt, trots att detta hade utlovats. Efter 7´e u-svängen började folket i det lilla samhället titta lustigt på oss. Som tur var dök museumet upp, precis bredvid vägen...

I Rydla ligger ett gammalt spinneri
som var i gång fram till 2004...

Mannen klappar försiktigt på en av
de stora maskiner som en gång användts i produktionen...

Sen bar det vidare till Hyssna Kvarn. Godtrogna som vi var utgick vi än en gång från att de skyltar som utlovats skulle finnas... Men icke. Vi åkte förbi åker efter åker utan att se någon kvarn, eller något vatten, och missmodet, kaffesuget och hungern gjorde stämningen i bilen aningen... irriterad. Det var dags att hitta någon att fråga! Järvt svängde vi in till sidan av vägen och stannade första bästa person.. som upplyste oss att om vi tittade snett till vänster, så skulle vi se kvarnen. Vi vände och vred oss i bilen men lyckades inte få syn på någon kvarn.. Däremot när vi hade kört ett par kilometer till vänster så kom vi fram till kvarnen. Allt är ju relativt helt enkelt. Synen som mötte oss där var helt klart resan värd, likaså de smörgåsar och den äpplepaj vi åt!

Vattenfallet precis utanför Hyssna Kvarn

Hyssna Kvarn

Efter fikapausen var vi återigen vid gott mod och åkte vidare mot Öxabäck för lite gårdshandling och sedan vidare mot Backa loge i närheten av Falkenberg. Därifrån körde vi sedan som biltjuvar för att kl 1817 sladda in på en grusuppfart i Svaneholm. Det var dags för bastu och grillning!

Med härligt sällskap, god mat och många skratt avlutades dagen och idag finns vissa tendenser till bakfylla här i huset.. rödvin, whiskey och öl sätter sina spår...

Det börjar falla på plats..

.. johorå, jag har visst bytt jobb! Huvudet är trött, kroppen känns som spagetti efter 2 dagars cyklande till och från jobbet (om jag är stolt? Haha, jag är sjukt nöjd med mina prestationer på cykeln. 30 minuter skarpt tar det till jobbet, fantastiskt helt enkelt) och det kommer definitivt dröja innan jag slutar säga: eh.. jag är ju ny här... Förvirringen är således stundvis total men i det stora hela går det betydligt bättre än förväntat.

Något mer att vara stolt över är att lillebror har lämnat landet för att åka och spela för minigolfslandslaget i Italien. Jupps, det finns ett sådant lag.. Det är tydligen inte bara något man gör som tidsfördriv på semestern. Stolt som en tupp är jag i alla fall, lilla lillebror.

I övrigt händer mycket lite.. mannen har byggt en nätdörr till balkongdörren, vilket gör att vi kan ha öppet ut till balkongen utan att katten rymmer. Det gör oss fantastiskt glada och bebis lite mindre nöjd. Han anser nog att om han kan se ut, så borde han rimligtvis dessutom kunna befinna sig på den andra sidan som han kan se. Detta gör att han gång på gång rammar dörren som vägrar ge vika. Den är byggd för att hålla för detta. Jorå,  för en gångs skull hann vi före vår katt. Vi visste vad som skulle hända och förebyggde. Jo, och så ska vi möblera om lite i köket och spika upp klösbrädor på väggarna i arbetsrummet. Någon har nämligen bestämt sig för att det är någons rätt att klösa sönder tapeterna där. Men för artighetens skull nämner vi ju inga namn... Bittert? Nehej då.. vem vill inte ha klösbrädor uppspikade på väggarna? Det är det jag alltid har sagt, mer klösbrädor till folket.

Ett citat...

..."det är få som begriper att man själv väljer om man blir vinäger eller årgångsvin"
-Karin Alvtegen.

En underbar bok lästes ut idag. Kanske var den så bra därför att den var en gåva. En gåva från en person som råkar vara en av de finaste jag mött. Precis så enkelt kan det vara ibland.

Det vackraste..

... och mest magiska jag någonsin sett såg jag i tisdagskväll. 4 dagar gammal och redan ett litet mirakel. Underbara, söta lilla bebis. Tess och P var otroligt stolta föräldrar med all rätt. Det är bara att än en gång säga Grattis!

Göteborg har dessutom avklarats med strapats och förvirring. Sushi har ätits och kläder har shoppats. Det har avhandlats viktiga saker med fröken E och alldeles för mycket kaffe intogs innan det bar av hemmåt igen.

Igår var det dags för mitt nya projekt, "cykla till jobbet"-projektet. Cykeln är ju som sagt fixad (och tänka sig, den här gången ingick allt i standardutrustningen, fantastiskt!) och efter ett halvhjärtat försök att mygla mig ur cykelprojektet slänge vi oss upp på cyklarna för att ta oss ut mot sjömarken. Efter första uppförsbacken var jag fortfarande kaxig, efter andra.. var jag lite mindre kaxig och när den numer kallade "mördarbacken" kom var jag totalt förstörd. Jag var genomsvettig och beredd att vända hemåt men då kom räddningen. Nedförsbackarna. Underbara, ljuvliga nedförsbackarna. Efter lite vatten, ett dopp i sjön och lite pepp bar det av hemåt igen.

Resultatet idag? Ömmande lår, lite skavsår och ett skräckinjagande löfte till mannen om att jag ska cykla nästan varje dag hela augusti ut. Idioti? Förmodligen...

Hemma igen..

...efter två fantastiska veckor i Italien. Hela resan kan sammanfattas med ett enda ord: Fantastiskt.

Vi bodde underbart, vi åt underbart god mat, vi gjorde fantastiska utflykter, vädret kunde inte ha varit bättre och sällskapet var fantastiskt trevligt. Under två hela veckor fanns inte ett enda bekymmer i helaste världen.

Eller, efter en sekunds betänketid, visst fanns det visst ett bekymmer: Fyrmansvisten. Man kan väl säga som så att mindre saker har ju gjort att stabilare förhållanden har gått i kras. Detta kortspel gjorde entré redan andra kvällen under vår resa och det satte definitivt vår kommunikationsförmåga på knivspetsen. För det finns ju bara ett sätt att spela på.. och det är ju för att ta hem storseger! Efter 6 raka förluster (25-0) kunde mannen och jag konstatera att någonting definitivt behövde förändras om vi skulle kunna ta samma plan hem. Strategier viskades fram mellan solstolsryggarna, i bilköerna, över en espresso eller två och tillslut gav det resultat. Johorå, vi vann tillslut och behöll segern.. jomensåatt!

På väg...

När man ska tanka bilen full med disel i Italien,
krävs det två smarta hjärnor för att lösa problemet

På vägen ner till vår slutdestination i Italien fick
vi se underbara vyer!

Första morgonen uppstod ett problem,
hur kokar man kaffe med en sådan här?

Utsikt från vår lägenhet

En annan vy från lägenheten..

Vi såg den ena pampiga krykan efter den andra...

under våra många utflyktsmål..

Lutande tornet i Pisa var ett av målen, lika så Florens,
Lucca, Vinci och Volterra för att nämna några..

Det blev många sena mysiga kvällar på uteplatsen!

Semestern var underbar.

Nu laddas det för fullt inför nästa vecka, cykeln är inlämnad (för här ska det cyklas till jobbet i fortsättningen!), ryggsäcken är inköpt, solbrännan sitter där den ska och böckerna är nästan utlästa. Jag är laddad till tusen för att börja jobba igen!

Tänka sig...

... att kattvakten visst inte alls är fixad, att systers resväska får stanna i Göteborg istället för att följa med till Italien, att mannen inte går på semester samma dag som jag och att det finns så förbannat många elaka människor därute.

Jag har varit förbannat arg den här helgen. Johorå. Av den anleningen tänker jag nu gå emot mina principer att inte skriva i klartext, men någonstans måste det få bubbla över. Här är en minst lika bra plats för överbubbling som någon annan.

Jag har varit förbannad :
för att människor kan vara råa och elaka,
 för att saker och ting ibland krånglar mer än nödvändigt
 och för att det ibland inte flyter på så som man önskar.
Jag har dessutom varit förbannad över att intresse saknas där det kanske skulle behövas som mest, av den enkla anledningen att det gör lite ont i hjärtat när intresset inte finns där.

Sådär. Då var det avhandlat. Ilskan kan vi således lämna därhän och istället njuta av att det imorgon är sista dagen innan semester. Den ack så efterlängtade.

Resväskan är halvklar (och redan fullproppad) och väger uppskattningsvis bara 15kg. Vilket innebär att jag eventuellt får ner det där som är kvar om bara dragkedjan håller för trycket. Vilket är att utgå ifrån då väskan är en antikvitet från tidigt 80-tal. Jomensåatt... en sådan väska går ju knappast av för hackor. Nejdå, inte en chans.

Dessutom har jag två dagar på mig att varva ner, dricka kaffe, lapa sol, dricka mer kaffe, andas, undra, oroa mig, fundera, få resfeber, gå på bio, äta på restaurang och eventuellt till och med bada innan planet lyfter. Fantastiskt helt enkelt.

Åh...

... så vart det bara nedräkningen kvar.

Kattvakten är fixad (man undrar just när den lilla mamman kommer att inse vad hon egentligen gått med på), 5 arbetsdagar kvar till semestern träder in istället, 9 dagar kvar tills planet lyfter! Fantastiskt!

Igår var jag på besök på den nya förskolan. Jag och mina nya arbetskamrater.. mötte 16 nya föräldrapar. Det var precis så stressigt, förvirrat, huvudvärksframkallande, hisnande, spännande, stort, underbart, läskigt, fantastiskt som det låter. Magkänslan säger att det är bara att köra, det finns ingenting som kan gå fel. Den andra delen av mig förstår inte att det snart är slut med det gamla, invanda, trygga, härliga som jag befinner mig i nu.

Midsommar har dessutom kommit och gått i en hisknande fart. Det var en riktigt mysig helg i varberg tillsammmans med några av de bästa. Vi bodde på fästningens vandrarhem, i en liten fängelsecell (och det är bara att erkänna: jag var livrädd, kunde inte sova och tror stenhårt på att någon stod i ena hörnet och stirrade på mig hela natten.. sa jag att vi bodde i rum nr.13? Dessutom är det numer konstaterat att ja g och mannen fortfarande kan dela på en 90 säng) och njöt av vår midsommarlunch inomhus då det allraminst var -5 grader ute.

Idag efter gymet såg vi till att vardagslyxa lite, mannen och jag. Vi åkte till Almenäs, badade (nej, inte jag) åt jordgubbar, tittade på fiskmåsar och beundrade knotten som kom som ett brev på posten så fort solen försvann bakom berget. Underbart? Ooja.

Nu: morden i midsommer, bokläsning och stenhårt ignorerande av att det är jobb imorgon också.

Glad midsommar!

Projektet avslutas...

Haha, bilen är såld!

Jippie!

Glädjen är fulländad, midsommar helgen är här, katten ligger på min mage och slumrar, jordgubbarna står på bordet.. nej. Bättre än såhär blir det inte.

Mycket nu..

..joho då, just nu är det sjukt mycket.

På bara ett par dagar har jag hunnit med att nästan sälja bilen (flera gånger faktiskt) men ändå inte riktigt lyckats. Vi har förberett oss inför midsommar, städat lite och sett till att min katt antagit en mer sommrig färg (han är numera gul). Dessutom har jag uppträtt som Pippi och ungefär samtidigt smidit planer för ännu en teaterföreställning "Prins hatt under jorden" som kommer att ha sin enda uppspelning precis just imorgon. Ett ihopkok av trötta hjärnor, järnvilja, förvirring, ett "tänk stort-tänk tyg" tänkande som räddning och väldigt mycket glatt humör.. samt en smula ironi för att täcka upp eventuella brister. Dessutom har jag varit manlig och klätt midsommarstången. Haha! Det ni. Det gör man inte i en handvändning! Jomensåatt. Bara just därför sitter jag nu och inbillar mig att fästingar marscherar över min kropp. Äckligt och läskigt..

Och katten ja.. han har varit i slagsmål med mina liljor. Och liljor har pollen.. som är gult. Vit katt, gult pollen.. ja. Det blev lite hysteriskt. En vas fattigare, några blommor mindre och ett bad senare är katten fortfarande gul.

Grattis.

Men snart (om jag inte stressar ihjäl mig innan dess) så är det semester. Italien hägrar. Jay!

Jönköping

Har idag varit och hälsat på Anna i den nya staden. Mycket fin lägenhet, mängder av trevliga människor. Och så god mat, lite kaffe och så lite regn på det förståss. Hade man kunnat stryka min kroniska trötthet som tycks vara här för att stanna hade dagen varit helt perfekt.
Nu vankas det kärleksfilm, mer kaffe, lite bokläsning och mjölkchokladglass. Härligt!

Trött...

Haha, som om...

... något annat än bilfanskapet skulle röra sig i mitt huvud. Hur svårt kan det vara att sälja en liten, söt, röd mysig och lättkörd bil?! Va?! Den startar alltid, utom när den inte gör det och dessutom är jag så förbannat trevlig och tillmötesgående när det ringer att jag nästan kräks! Så vad är problemet och varför är bilen kvar?

22:24

... stänger av mobilen. Överväger att byta telefon nummer när projektet är avslutat. Det finns bedrövligt många skumma människor därutanför. Min lilla bubbla är alldeles för liten för att rymma alla dessa. Fantastiskt helt enkelt.

Om att sälja bil..

... idag har jag svarat i telefon, svarat i telefon och svarat i telefon. Dessutom har jag fått skäll för att jag inte svarar i telefon.

Mitt emmellan det så har jag varit på tappen och fått klart för mig att jag faktiskt inte kan ett dyft om bilar och att man faktiskt bör ha olja i bilen.

Jajust det. Jag har sprungit också. Det kändes underbart efter alla skumma samtal och förhör om ditten och datten rörande en bil som jag vet följande om:

1. Den är röd
2. Den har haft päronpaj i framsätet (men den är borttrollad)
3. Den startar alltid, utom när den inte startar. Då kan det hända att man måste tanka den
4. Den är en liten bil

Det förvånansvärda är att folk är mycket lite intresserade av att veta just detta, de vill veta krångligare saker som får mig att framstå som ett våp. Måhända ett ganska trevligt våp, men ändå: ett våp.

Om bilen är kvar? Tydligen är den det.

Projektbilder

Det började med en avfettning, mycket viktigt!

och sen.. Högtryckstvätt, jorå!

Projekt..

... jojomensan! Igår bar det av till biltvätten. De fulaste kläderna i garderoben var framletade, humöret var på topp och mannen var mutad med löften om glass.

Efter att ha städat ur alla papper, strumor, vantar, pennor, hjälmar, ridstövlar, speglar och tonfiskburkar (vart de nu kom ifrån) så var det dags att lyfta på filten i framsätet. Jag har ju ignorerat att det uppenbarligen är ett problem att det har suttit fast pärponpaj i mitt framsäte under x antal månader. Nu var det dock dags att konfronteras med mitt slarv. Jag hade garderat mig med bilklädestvätt, isskrapa och en borste.. och efter 3 behandlingar, en massa "det gååår inte älskling" och en uppgiven suck så försvann pajen in i skummet på sätet och försvann för gott! Ett mindre mirakel hade skett. Minst sagt.

Under tiden som mannen dammsög bilen, så skulle jag tvätta mattorna. Johorå, och allt som har med slangar, tekniker och vatten att göra är ju verkligen min grej. Efter en stunds funderande kom jag fram till slutsatsen att den vanliga slangen med vatten förmodligen var det bästa alternativet och inte högtryckstvätten.. efter ytterligare lite funderingar tar jag mod till mig och skruvar igång vattnet.. som kommer med en väldans fart och blöter ner hela mig. Jomensåatt, tydligen ska man rikta slangen neråt när man sätter igång vattnet och inte snett uppåt mot sig själv. Det noterades med en viss bitterhet från min sida...

Nåväl, tillslut var det ändå dags för högtryckstvätten.. och allting går som smort, tills jag ska hänga tillbaka den. Då lyckas jag med det som inte ska gå. Jag fastnar med tummen i handtaget på högtryckstvätten, och det är faktiskt ganska mycket tryck i en sådan, och faller bakåt av ren förvåning... i samma veva flyr mannen hals över huvud för att slippa bli genomvåt och jag lyckas spruta vatten rakt igenom vårat bås, in i båset bredvid, rakt över en annan man som stod och tvättade sin bil. Ops... men han blev åtminstone bara lite blöt om fötterna! Man får helt enkelt inte vara så känslig. jag fick ett litet skrapsår vid tummen och en adrenalinkick som inte riktigt var av denna värld, men i övrigt överlevde jag projektet. Fantastiskt helt enkelt.

Idag lade jag ut bilen på nätet. En halvtimme senare ringde telefonen. Eventuellt blir jag bussburen från och med idag. Fantastiskt!

Vardagslyx

Allas vårt facebook...

... och jag slutar aldrig förvånas. Trots att det idag var en smickrande överraskning. Jomensåatt..

Jag har blivit raggad på, på facebook! Haha.

.. hm. Ja. Förutom den lilla kicken för mitt ego (som nu kan anses vara såpass stort att jag under en dag eller tre förmodligen måste räknas som 2)  så kom jag hem 3 kilo tyngre idag, barnen roade sig kungligt med att fylla mina byxor med grus strax innan jag gick hem för dagen, man tackar och bockar... allt grus hamnade nämligen på mitt vardagsrumsgolv.. men vem vill inte dammsuga en onsdageftermiddag? Nehej, jag misstänkte väl det.

Just nu kokas det dessutom té, och lite smörgåsar svängs ihop.. Jorå. Det lutar åt att det blir en picknic med mannen, så fort han nu landar... Vardagslyx är viktigt!

Fem saker man eventuellt inte visste..

.. om skalade sesamfrön.

1. Man bör, när man öppnat den påse de ligger i, använda en påsklämma för att stänga igen påsen.
2. När en öppnad påse (utan påsklämma) med sesamfrön trillar ur ett skåp låter det "pff"
3. När påsen med sesamfrön i sedan välter och således sprids över golvet låter det "pfsschh"
4. Om du efter 10 minuter får för dig att allting är städat och klart, vänd dig om och börja om. Sesamfrön har en tendens att sprida sig till helt outforskade ställen i din lägenhet.
5. Låt gärna katten vara med och städa. Om inte annat gör det att när du är färdig i det rum där allting hände, kan du med glädje fortsätta städa i alla andra rum. Katten har nämligen spridit runt alla frön.

Jomensåatt..

... om lusten att vilja ta livet av sig

Jomensåatt. Man ligger i godan ro och slummrar i soffan. Det har varit två krävande dagar i solen ute på kusten och det tar ut sin rätt. Det värker lite i ryggen och medvetslösheten är nära.. då hör man ett litet skrapande, och sinnena slås på med full kraft.

River katten på tapeten? Är han i fönstret? River han ut sidor ur någon favoritbok?! Äter han på något?

Det gäller att vara försiktig, annars rymmer gärningsmannen utan vidare spår. Därför öppnas ögonen sakta.. och hjärtat stannar. I fönstret (som han på något sätt fått upp alldeles själv) sitter katten och tittar ut. Fönstret är högt upp och det står (tydligen) på vid gavel. Katten tar ett tveksamt steg ut på fönsterbläcket. Jag får ta till den lilla självbevarelsedriften jag har och ropar tyst "kom, kissen, kom hit!" Når honom det gör jag ju inte. Katten tittar på mig som att jag var dum i huvudet, arbetsrummet väntar och det vet han om. Men så får han plötsligt ett ryck, rivstartar och springer kvickt ner på golvet, rundar hörnet så att klorna gör fin fina repor i parketten och försvinner för stunden.

Vad är det för fel på honom?

Idag är det tufft...

I smögen...

Uppladdning...

... semestern närmar sig med stormsteg och därmed också Italien. Yay. Av den simpla anledningen kommer kvällen spenderas ihop med Stenssons där det kommer serveras god mat, trevligt sällskap och många skratt. Som alltid. Nya klänningen är på, väskan är packad, vinet ligger förhoppningsvis på kylning... man kan helt enkelt säga att det är som laddat för långhelg!

Imorgon vankas det solsken, shorts, mer vin, fotboll (ja, under vilda protester, lite surande och med löfte om många glas vin.. men man kan ändå säga att mannen vann diskussionen tämligen lättvindigt) och annat trevligt i Smögen. Livet är som det ska, när det blir som det blir.. att planera något ihop med Mannen och hans vänner är lättare sagt en gjort (förutom när det kom till fotbollen, för den var väldigt enkel att planera in) men om man ser det från den andra sidan av kakan kan man ju ändå acceptera det mesta så länge man vet när kaffet kommer att serveras och att frukost går att köpa.

Första dagen i veckan..

... och man kan redan säga att det är onsdag! Fantastiskt helt enkelt.

Ikväll vankas det möte på nya jobbet. Det är laddat med prestationsångest och funderingar inför hösten. Spännande, lite otäckt (allt som är nytt har ju en tendens att se lite skrämmande ut innan det tar steget ut i dagsljuset) och mycket mycket roligt.

Dessutom vankas nu ett nytt projekt i mitt liv! Projekt- Sälja den röda lilla skrutten, även kallad "familjens stolthet". Jomensåatt, det är dags att skiljas åt. Jag och bilen har helt enkelt nått den punkt i livet då jag spontant känner att det är dags att gå vidare- innan bitterheten (som vissa morrnar när det knorrar lite i starten) tar över våran vardag och det slutar med en tur till skroten.

Det första steget i projektet är att städa bort den päronpaj som av mystiska anledningar, lite dålig tankeverksamhet, en dos otur och lite stress har suttit stenhårt fast i mitt passagerarsäte sen tidig höst... Det viktigaste här är ju att se ljuset. Det kunde varit värre. Bilen kunde ju i övrigt ha varit som en ren skrottipp med omaka stövlar, vantar, kvitton, pappersinsamlingspåsar, speglar och andra typer av tveksamheter som en gång förmodligen varit någonting helt annat.. Jorå.. så att.. Jag är i all fall inte bitter!

Jomensåatt..

... igår hände det. Jag åt den godaste maten någonsin. Johorå. Sparris, räkor, nobis, bröd, lamm, rök, tomater, ost, fikon och sirap... På en helt underbar restaurang med helt underbart sällskap firades det att förlovning och husköp gått igenom samt att det snart kommer att finnas en liten bebis vid bäste Tess och P:s sida.

Påvägen hem hände det som inte får hända. Mina fötter svullnade och jag var tvungen att ta av mig skorna. Aj aj aj. Och inte blev det bättre, att gå utan skor kändes som att gå över eld, att gå med skorna var att glömma då jag inte ens fick i halva foten i en sko som vanligtvis benämns som min favoritsko. Efter att ha skällt på mannen (det var givetvis hans fel alltihop), kastat skorna hårt i marken (oo, vad skönt det är att kasta saker) skällt på mannen igen (ologiskt nog för att han faktiskt försökte hjälpa till) och gråtit en skvätt så bar mannen mig hem till lägenheten. Precis så underbar är han. 

Det man kan fundera på om man vill är hur det egentligen såg ut när mannen bar hem mig. Tess hade nämligen lagat min älskade Nalle, som mitt monster till katt tidigare under året dödat mycket framgångsrikt, så mannen bar ju inte bara mig utan han bar också: mina skor (för de skulle jag ha lämnat åt sitt öde annars),en nalle och en godispåse. Onekligen intressant...

Och idag då? Jo, idag har det promenerats innan frukost, ätits hönökaka med alldeles förmycket ost och ikväll vankas det Kalas.