... sa räven och bet i rönnbären. Lite så är det just nu. Men å andra sidan är det mycket lättare att hålla en positiv min när alla andra är negativa... sen kan man ju alltid gå till gymmet och slå ur sig allt det negativa. Det är nu beprövat och armarna värker ikapp med rumpa och lår. Underbart. Frågan är om jag kommer att komma upp ur sängen imorgon. Världsligheter. Med det vikariestopp som råder vore det ju utan tvekan helt enkelt klockrent om jag helt sonika blev sjuk och stannade hemma imorgon.
Idag har eftermiddagen sölats bort på stan ihop med underbaraste Helle. Vi provade stickade tröjor, drömde om mer pengar, funderade över ramars varande och icke varande, drack kaffe och mös i solen. Ljuvligt. Dessutom har lite höstpynt köpts in till den numer vinterstädade balkongen. Planteringen kommer visserligen att torka ut eller alternativt frysa sönder inom en mycket snar framtid, men likväl är det alltid lika tillfredsställande att pynta utrymmen man ser som aningens trista, hårda och höstkalla med lite färg och mjuka former. Alla inköp, inklusive de ännu inte planterade blommorna i höstplanteringen, visades stolt upp för mannen vid hemkommst och mottogs med små muttrande om att det nog skulle bli fint. Engagemang kallar vi sådant!
Dessutom är det fredag imorgon och det vankas träff med Tess och Bella, potatisgratäng, fredagsmys och mer härligt sällskap. Kanske trycks det in ett glas vin, lite film och något gott att äta till efterrätt också. Det är det som är så fantastiskt med fredagar. Man vet liksom att det är att utgå ifrån att man på ett eller annat vis hamnar i matkoma. Fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar