På tal om att aldrig..

.. är ett långt ord så har det precis tillkommit en sak på listan över aldrig saker:

Aldrig mer att jag steker plättar! Det krävs ett visst knyck för att klara av det där. Och efter att ha fått plättsmet över hela induktionshällen, en sönderbränd pensel, brännblåsor i handen och träningsvärk i handleden (det tar styggt att kasta omkring på något som väger som en liten elefant) så är det mycket tveksamt om det var värt de där 10 små söta plättarna som kunde serveras...

Men sötaste Tess upplyste mig om att plättjärn måste stekas in. Så eventuellt ger jag det en ny chans. Men först blir det till att införskaffa en ny pensel... morr.

Jomensåatt.. nästa helg bär det av till Danmark på en miniweekend. Tanken är att julkänslan ska infinna sig och som hjälp på traven har vi julmarknaden på Tivoli. Men, för att vara på den säkra sidan, så tjuvstartar vi redan denna helgen med att imorgon åka iväg till Tjolöholmsslott och den julmarknad som går av stapeln där.

På vägen ner till Danmark är förhoppningen dessutom att vi ska stanna till i Helsingborg och plocka upp en tårtställning...eller plocka upp och plocka upp. Så fort ordet bröllop dyker upp framför och i samband med ett annat ord tycks allt kosta som en mindre förmögenhet.

Denna gråmulna lördag inväntar vi dessutom ett kalas. En barndomsvän blir visst 25 idag och ikväll firas det med pompa och ståt. Mannen som har varit uppe och arbetat sen 05:30 sover därför igen vissa förlorade timmar medan jag och katten slösurfar på internet... Underbart med lördag!

Joja..

.. det kan ju tilläggas, efter inlägget igår, att det här med bröllopet nog är det som de flesta listor handlar om. Och det är alldeles för kul att planera allt det som komma skall för att det ska kunna gnällas över, så missuppfatta inte.

Det hade bara varit fint om de listor jag skrivit kunnde hittas. Givetvis har jag ju under en ljusare stund i livet lagt dem på ett sådant där bra ställe, det där stället man eventuellt bara hittar en gång i livet. Jay! Och anledningen till att de las undan var ju just för att jag skulle ta hand om det senare eller eventuellt kan jag ha sagt: imorgon.

Fantastiskt helt enkelt.

Om livet och funderingar och sånt..

Det kluras här idag. Det kluras på många saker... Det funderas också över varför vissa val inte blir gjorda och varför andra saker läggs på hög. Det undras över varför imorgon aldrig kommer och varför senare tycks vara detsamma som aldrig. Så för att tala i klarspråk:

Varför skickar jag inte in papprena och ansöker om mitt lärarleg? - jo, för att imorgon är en mycket bättre dag att göra det på! (...och då ligger mina papper ändå färdigifyllda på kontoret.)

Varför söker jag inte masterutbildningen? - jo, för att sen aldrig kommer!

Varför skjuter jag upp det där med att boka en frisörtid, banktid och egentid med personligtränare?

Varför blir tvätten aldrig tvättad, kattens klor aldrig klippta och fönstrena aldrig putsade?

... och hur kommer det sig att det däringa intyget till tand-vad-det-nu-hette-kliniken aldrig blir ivägpostat?

Morr. Det blir ju liksom inte mindre stressigt av att skicka iväg alla de där sakerna i sista sekunden. Å andra sidan vet jag ju efter att ha levt ihop med mig själv i 24år att inget av det där kommer att bli gjort förens i sista stund ändå. Vissa saker blir helt enkelt bättre när man lägger dem i dvala en stund. Men ändå. En kick där bak hade inte skadat...

Utöver det samlas bestyren på hög, listorna växer sig längre och tiden tycks inte räcka till. Varenda helg är bokad fram till mitten på december (så det där med att vara spontan kan vi slänga överbord med en gång, det hinns definitivt inte med) och man funderar på om man kanske skulle ta att strukturera upp sitt liv efter ett mer tidseffektivt schema.

Som mannens chef sa till honom häromdagen:
"nu när du har sådär mycket att göra, vad känner du att du skulle kunna prioritera bort?"
Här hade svaret klingat högt och utan tvekan:
-bussresorna, sömnen och tiden det tar att vänta på att;
1. kaffet ska bli klart på morgonen
2. bussen ska dyka upp som utlovat (vilket aldrig händer)
3. datorn ska startas upp på morgonen, eftermiddagen och kvällen
4. skrivaren på jobbet ska inse att det ligger utskriftsordrar och väntar!

Däremot kan jag ju inte tänka mig att prioritera bort mitt kaffedrickande, mitt lilla bidrag till miljön som bussåkare, min datortid... Det här med prioriteringar är helt enkelt inte min grej. Jag gissar att jag gör som jag brukar och tar det som ligger närmast i utgångsdatum först och sen arbetar mig neråt i en hög som aldrig slutar växa. Kan ju knappast bli värre än vad det redan är.

Stressad? Jag? Nej. Inte en chans. Aldrig.