Om livet och funderingar och sånt..

Det kluras här idag. Det kluras på många saker... Det funderas också över varför vissa val inte blir gjorda och varför andra saker läggs på hög. Det undras över varför imorgon aldrig kommer och varför senare tycks vara detsamma som aldrig. Så för att tala i klarspråk:

Varför skickar jag inte in papprena och ansöker om mitt lärarleg? - jo, för att imorgon är en mycket bättre dag att göra det på! (...och då ligger mina papper ändå färdigifyllda på kontoret.)

Varför söker jag inte masterutbildningen? - jo, för att sen aldrig kommer!

Varför skjuter jag upp det där med att boka en frisörtid, banktid och egentid med personligtränare?

Varför blir tvätten aldrig tvättad, kattens klor aldrig klippta och fönstrena aldrig putsade?

... och hur kommer det sig att det däringa intyget till tand-vad-det-nu-hette-kliniken aldrig blir ivägpostat?

Morr. Det blir ju liksom inte mindre stressigt av att skicka iväg alla de där sakerna i sista sekunden. Å andra sidan vet jag ju efter att ha levt ihop med mig själv i 24år att inget av det där kommer att bli gjort förens i sista stund ändå. Vissa saker blir helt enkelt bättre när man lägger dem i dvala en stund. Men ändå. En kick där bak hade inte skadat...

Utöver det samlas bestyren på hög, listorna växer sig längre och tiden tycks inte räcka till. Varenda helg är bokad fram till mitten på december (så det där med att vara spontan kan vi slänga överbord med en gång, det hinns definitivt inte med) och man funderar på om man kanske skulle ta att strukturera upp sitt liv efter ett mer tidseffektivt schema.

Som mannens chef sa till honom häromdagen:
"nu när du har sådär mycket att göra, vad känner du att du skulle kunna prioritera bort?"
Här hade svaret klingat högt och utan tvekan:
-bussresorna, sömnen och tiden det tar att vänta på att;
1. kaffet ska bli klart på morgonen
2. bussen ska dyka upp som utlovat (vilket aldrig händer)
3. datorn ska startas upp på morgonen, eftermiddagen och kvällen
4. skrivaren på jobbet ska inse att det ligger utskriftsordrar och väntar!

Däremot kan jag ju inte tänka mig att prioritera bort mitt kaffedrickande, mitt lilla bidrag till miljön som bussåkare, min datortid... Det här med prioriteringar är helt enkelt inte min grej. Jag gissar att jag gör som jag brukar och tar det som ligger närmast i utgångsdatum först och sen arbetar mig neråt i en hög som aldrig slutar växa. Kan ju knappast bli värre än vad det redan är.

Stressad? Jag? Nej. Inte en chans. Aldrig.