Inte helt oväntat..

... när man har en mensvärk från ett annat universum. När ryggen gör så ont att man vill gråta och kroppen inte vill sammarbeta, så funkar helt enkelt inte saker och ting.

Då händer saker som att man av misstag tar fel på två röda bilar och ställer en pajform på fel biltak och sen får stå och be om ursäkt medan man tänker: bara jag inte har skadat lacken, pajformen var ju varm! med en stigande panik i kroppen.

Då händer saker som att man i kurvorna häller ut polkagrisrosa kladd med päronbitar i över hela bilsätet och inte kan göra ett dugg åt det för att man är lite sent ute från början.

Då händer det också att man blir lite trött på sig själv, Jomenvisst. Det händer.

Sen får man tröst, och känner att man förmodligen inte är riktigt så kass som man tror att man är. Sen äter man gröt på mammas vis (mamma kallar det välling, men man påstås ju vara vuxen så vi säger gröt)  och sen får man mysiga pussar av världens sötaste katt och plötsligt känns livet lite lättare igen.

En av de sötaste

Men ändå. Saker och ting funkar inte alltid. Det är förmodligen bara att gilla läget.

Nej...

...det är liksom inte på låtsas. Det är dags att krypa fram under filten, inse att kakan inte blev som den skulle, skriva ett "förlåt att jag inte tog hand om disken - IGEN" brev till mannen och sätta sig i racer-bilen för att åka tillbaka till jobbet.

Oj vad jag längtar!

Att baka en kaka.

"Baka, baka liten kaka. Rulla, rulla liten bulla. Picka den, ströa den och vips in i ugnen".

Javisst, så enkelt kan det vara att baka.. Men hur kul vore det? Trixet blir ju när man ska baka en kaka från en bok man inte använt innan. Vart är analysen då!? Vart är anteckningarna vid sidan av där det står att kocken som skrivit receptet är bombad och inte riktigt vet vad det är som egentligen gäller? Jag kan meddela att de finns inte. Man får fundera själv. Slutsatser som därför dragits idag är:

• Man bör dubbla allting i receptet om man har börjat dubbla en sak
• Man bör anta att 4 stora päron inte är det samma som 6 päron. (fastän man logiskt sett borde ha räknat de där megapäronen som 6st)
• Man bör definitivt kolla datum på alla saker innan man börjar baka (annars måste man mitt uppe i det hela lämna lägenheten och springa till city)
• Man bör anta att om kakan nästan blivit svart när bara 5 minuter av tiden ha gått, så är kockens och ens egna uppfattning om vad i ugnens undre del inte samma. (allting under mitten är ju i den undre delen av ugnen! Eller...?)

Man skulle också uppskatta om det förklarades hur kakan skulle se ut efter att de där cirkus minutrarna gått. Det skulle underlätta avvägandet huruvida kakan ska stå inne några cirkus minuter till eller om den är färdig.

Efter krångel kommer solsken ;)

Men jag gillar att baka. Så att nu är det bara disken kvar... När som helst nu kommer den att försvinna. När som helst...

För idag är det väl ändå...

...tisdag. Jomenvisst. I bilen på väg hem, samtalandes med mamma blir jag övertygad om att det är tisdag just idag. Jorå, jag har ju haft stängning på jobbet och jag stänger alltid på tisdagar. Logiken är ostridbar och inte värd att fundera mer över. Hem och in och ut igen för att ta sig till gymmet. Fortfarande inga konstigheter. Core-passet börjar och allt är frid och fröjd.

Sen är det dags för spinning. Jag sätter mig på spinningcykeln och börjar trampa. De andra kommer säkert när som helst. Efter ett par minuter tittar en man in i spinningsalen och meddelar att spinningen var innan coren. Jag är påstridig och säger att "nähej, den börjar snart". Mannen ser förvånad ut men kommer in i spinningsalen, vi diskuterar lite fram och tillbaka huruvida spinningen är nu eller inte. Tillslut kommer ju ändå frågan från mig ... "för det är väl tisdag idag?". Mannen är helt med på noterna. Visst är det tisdag idag. Nu kommer till och med instruktören in (men hon ser lite förvirrad ut) och frågar vad vi gör där. Vi väntar på passet, det som alltid går på tisdagar. Där och då spricker bubblan. Instruktören säger som det är: ... men vänner, det är måndag idag! Fantastiskt! Vilken upptäckt.. men som plåster på såren fick vi träna lite bollstyrka med henne istället. Man tackar och bockar (och skäms lite för sin förvirring..)

I övrigt säger vi: Hej och hejdå till lönen som kom och gick i ungefär samma andetag. Jippie!

Stillastående..

...har det gått lite förlångt när man ser blomman på bordet tappa ett löv? Är det dags att komma upp ur söndagskoman då?

Eller betyder det att det helt enkelt är dags för ännu en kopp kaffe? V65 har ju ändå dragit igång och av någon anledning känns det just idag som att de där springande små hästarna är oerhört intressanta.För att inte tala om speakern, vilken entusiasm! Det känns helt klart som att detta kräver en djupare analys. Och en kopp kaffe till.

(fick precis reda på att hästarna just idag springer på en privatägd bana! Bara en sådan sak, ojojoj vad spännande!)

Jorå.. såatte

När alla sover.

Idag sover de flesta i detta hushållet. Katterna vaknade jättesent och har nu krypt upp i soffan och somnat om igen... Mannen tvättar fönster och jag halvsover i soffan. Det är söndag. Idag står hjärnan stilla och kroppen känner sig förkyld.

Gårdagen var precis så magisk som man kan hoppas på av en sådan dag. En årsdag. Kvällen var inte så dum den heller, för vilka ska man fira med om inte vännerna? Det var helt enkelt en sådan dag man minns.

Det är lite ynkligt..

.. här idag. Ensam. En fredagskväll. Med tv:n, chokladglass, katter och mjuka potatischips från gud vet när. Det är faktiskt lite synd om mig. Just bara därför. Dessutom saknar jag familjen min. Japps, ynkligt är det..

Sötaste bror och systeryster...

I övrigt var det en sådan där eftermiddag idag. En just precis sådan dag då jag får för mig att spinning, det är min grej det. Sådant händer, med mycket ojämna mellanrum. Jorå. Och så går jag dit, och inser att jag bara vill dö. För det är så jobbigt. Man ser ljuset i slutet av tunneln, man mår illa, man skakar i hela kroppen, man svettas ut varenda lite droppe vatten man har i hela kroppen, och det värsta av allt: Det tar aldrig slut! Man är totalt gråtfärdig när man samlar ihop den sista unsen av självrespekt man har och går ut genom dörren (man kryper inte, man ålar inte och man faller inte av cykeln, man går). Det är totalt fantastiskt och det bästa av allt, jag ska dit igen nästa fredag! Grattis till mig.

Nu: Klyftpotatis och lax!

Om tvättider, fotboll och röra och sånt...

Hemfärden från jobbet sker i 110.. det är bråttom som tusan. Tvättiden har ju börjat och hej och hå och hela det där. Skynda skynda. Upp för alla miljoner trappsteg och in i lägenheten. Ut igen (för katten rymde visst)  och upp för ytterligare en trappsats. In med katt och post och gerjer och matlådor och ännu mer saker.. Det är fortfarande bråttom, så tvätten slängs ner i en tvättkorg och sen rusas det ner för alla miljoner trappsteg, ut över gården, upp för en trappsats och ner för en trappsats och in i tvättstugan. Där det redan ligger fullt i tvätt. Någon annans tvätt. För inte var det våran tvättid idag inte. Nej nej. På söndag, DÅ får vi tvätta. Lite retsamt hänger kaosteorins tredje grundtanke inramad i tvättstugan:

"Kan något gå fel, eller gå sönder, är det bara att utgå från att det kommer att göra det"

Tack för den. Det värmde. Det var bara att gå upp med tvätten igen.. upp för alla miljoners trappsteg. Och sen iväg till gymmet. Röran är ett faktum när kalendern försvunnit...

På gymmet rann all ilska väck och efter ett hårt pass skulle jag i all enkelhet promenera hem. Jomen visst. Jag hamnar mitt i det stora fotbollslagets hejarklack... det är tydligen en mycket viktig och stor match idag. Det är i alla fall poliser och personer och flaggor och vrål överallt. Tillslut blir jag överlotsad (lite skakig i knäna och mycket förvirrad) till andra sidan av polisen. Nästa gång ska jag titta höger, vänster, höger för nu går vi över...  innan jag faktiskt gör det.

Det bästa med att inte vara förkyld..

... är nog alla saker man hinner göra när man för en gångs skull slutar tidigt.

Jorå, man hinner bränna makaroner i en kastrull och koka nya medans man skäller på katten som vägrar att sluta kräkas samtidigt som man sitter i telefonkö till Blå stjärnan...

Man hinner också åka och träna, springa hem, kasta sig in i duschen och ta sig ner till stan för att ta en mysfika på stan med söta Helle. Tillsammans med henne löser man lite världsproblem innan man skyndar hem för att..

... laga matlådor och se på när en man i blåbyxor lägger klinkers.

Däremellan hann man in på apoteket, äta, koka te, pussas och mysas med den andra katten, som inte kräks. Katten som kräks är under behandling. Tydligen har stackarn mask i magen. Men vi älskar honom ändå. På håll.

Högläge...

En skogsväg, lite sten, lite regn... och sen pang. Kroppen möter marken perfekt, jorå ett störtfall rakt ner i mossan blev det och foten gjorde plötsligt overkligt ont. Den var minst bruten i flera minuter innan mannen fått upp mig igen och övertygat mig om att det bara var en liten stukning..

Så att nu blir det pizza, valvaka och foten i högläge resten av kvällen. För den lilla stukningen gör minsann förbannat ont och svullet är det. Då kan man ju varesig laga mat eller diska.. det är en total omöjlighet.

Vi säger...

...hej hej till soffan Chicago som kommer att flytta in hos oss vecka 47! En soffa som kommer att passa perfekt i det nya vardagsrummet. Grattis till mig, mannen och katterna. Äntligen en soffa där vi alla fyra kommer att få plats.

I övrigt denna söndag har det röstats. Spännande...

Ja, jo..så hade man ju också kunnat göra

Det finns personer i mitt förflutna som har sagt: När du målar med färg, måla alltid åt samma håll! Har du börjat måla vågrätt, börja inte helt plötsligt måla lodrätt. Det finns också de om har sagt att innan man börjar måla med målarfärg så bör man röra om i färgen.

Allt det hade man kunnat göra. Javisst. Om man hade velat göra så. På det lätta viset, men det hade ju inte blivit alls lika spännande, eller kladdigt. Faktiskt. Fint blev det i alla fall. Tillslut!

Och middag fick man visst också när man varit så duktig och målat hela dagen!

Sedan tog jag med mig mannen till McDonalds parkering i Vårgårda. Det är långtifrån alla som får tillbringa 45 minuter där en lördagskväll, men väntan var värd priset: min racerbil är tillbaka i Borås, ihoplimmad, svetsad och klar! Den har varit så saknad så.


Mannen fick vara lite manlig och använda slipmaskin



Den fin fina utsikten i Fristad..



Jomenvisst serru..

... här har det hackats. Jorå. Men hammare och en sådan där.. skruvmejsel. Något grått som liknade cement skulle bort från hallgolvet. Som tur var hjälpte katterna till. Det gick därför om möjligt ännu fortare än om jag skulle ha gjort det själv. Man tackar. Sen somnades det på soffan, och då smög sig såväl förkylning som feber över en. Ett te som smakar hallon och lakrits fick råda bot på det, och nu laddas det för elitstängning på jobbet imorgon. Och äpplepaj. För imorgon är det fredagsmys hela dagen!

Wallace är en baddare på att hjälpa till

Jag startar så. Välkomna.