Ett citat...

..."det är få som begriper att man själv väljer om man blir vinäger eller årgångsvin"
-Karin Alvtegen.

En underbar bok lästes ut idag. Kanske var den så bra därför att den var en gåva. En gåva från en person som råkar vara en av de finaste jag mött. Precis så enkelt kan det vara ibland.

Det vackraste..

... och mest magiska jag någonsin sett såg jag i tisdagskväll. 4 dagar gammal och redan ett litet mirakel. Underbara, söta lilla bebis. Tess och P var otroligt stolta föräldrar med all rätt. Det är bara att än en gång säga Grattis!

Göteborg har dessutom avklarats med strapats och förvirring. Sushi har ätits och kläder har shoppats. Det har avhandlats viktiga saker med fröken E och alldeles för mycket kaffe intogs innan det bar av hemmåt igen.

Igår var det dags för mitt nya projekt, "cykla till jobbet"-projektet. Cykeln är ju som sagt fixad (och tänka sig, den här gången ingick allt i standardutrustningen, fantastiskt!) och efter ett halvhjärtat försök att mygla mig ur cykelprojektet slänge vi oss upp på cyklarna för att ta oss ut mot sjömarken. Efter första uppförsbacken var jag fortfarande kaxig, efter andra.. var jag lite mindre kaxig och när den numer kallade "mördarbacken" kom var jag totalt förstörd. Jag var genomsvettig och beredd att vända hemåt men då kom räddningen. Nedförsbackarna. Underbara, ljuvliga nedförsbackarna. Efter lite vatten, ett dopp i sjön och lite pepp bar det av hemåt igen.

Resultatet idag? Ömmande lår, lite skavsår och ett skräckinjagande löfte till mannen om att jag ska cykla nästan varje dag hela augusti ut. Idioti? Förmodligen...

Hemma igen..

...efter två fantastiska veckor i Italien. Hela resan kan sammanfattas med ett enda ord: Fantastiskt.

Vi bodde underbart, vi åt underbart god mat, vi gjorde fantastiska utflykter, vädret kunde inte ha varit bättre och sällskapet var fantastiskt trevligt. Under två hela veckor fanns inte ett enda bekymmer i helaste världen.

Eller, efter en sekunds betänketid, visst fanns det visst ett bekymmer: Fyrmansvisten. Man kan väl säga som så att mindre saker har ju gjort att stabilare förhållanden har gått i kras. Detta kortspel gjorde entré redan andra kvällen under vår resa och det satte definitivt vår kommunikationsförmåga på knivspetsen. För det finns ju bara ett sätt att spela på.. och det är ju för att ta hem storseger! Efter 6 raka förluster (25-0) kunde mannen och jag konstatera att någonting definitivt behövde förändras om vi skulle kunna ta samma plan hem. Strategier viskades fram mellan solstolsryggarna, i bilköerna, över en espresso eller två och tillslut gav det resultat. Johorå, vi vann tillslut och behöll segern.. jomensåatt!

På väg...

När man ska tanka bilen full med disel i Italien,
krävs det två smarta hjärnor för att lösa problemet

På vägen ner till vår slutdestination i Italien fick
vi se underbara vyer!

Första morgonen uppstod ett problem,
hur kokar man kaffe med en sådan här?

Utsikt från vår lägenhet

En annan vy från lägenheten..

Vi såg den ena pampiga krykan efter den andra...

under våra många utflyktsmål..

Lutande tornet i Pisa var ett av målen, lika så Florens,
Lucca, Vinci och Volterra för att nämna några..

Det blev många sena mysiga kvällar på uteplatsen!

Semestern var underbar.

Nu laddas det för fullt inför nästa vecka, cykeln är inlämnad (för här ska det cyklas till jobbet i fortsättningen!), ryggsäcken är inköpt, solbrännan sitter där den ska och böckerna är nästan utlästa. Jag är laddad till tusen för att börja jobba igen!

Tänka sig...

... att kattvakten visst inte alls är fixad, att systers resväska får stanna i Göteborg istället för att följa med till Italien, att mannen inte går på semester samma dag som jag och att det finns så förbannat många elaka människor därute.

Jag har varit förbannat arg den här helgen. Johorå. Av den anleningen tänker jag nu gå emot mina principer att inte skriva i klartext, men någonstans måste det få bubbla över. Här är en minst lika bra plats för överbubbling som någon annan.

Jag har varit förbannad :
för att människor kan vara råa och elaka,
 för att saker och ting ibland krånglar mer än nödvändigt
 och för att det ibland inte flyter på så som man önskar.
Jag har dessutom varit förbannad över att intresse saknas där det kanske skulle behövas som mest, av den enkla anledningen att det gör lite ont i hjärtat när intresset inte finns där.

Sådär. Då var det avhandlat. Ilskan kan vi således lämna därhän och istället njuta av att det imorgon är sista dagen innan semester. Den ack så efterlängtade.

Resväskan är halvklar (och redan fullproppad) och väger uppskattningsvis bara 15kg. Vilket innebär att jag eventuellt får ner det där som är kvar om bara dragkedjan håller för trycket. Vilket är att utgå ifrån då väskan är en antikvitet från tidigt 80-tal. Jomensåatt... en sådan väska går ju knappast av för hackor. Nejdå, inte en chans.

Dessutom har jag två dagar på mig att varva ner, dricka kaffe, lapa sol, dricka mer kaffe, andas, undra, oroa mig, fundera, få resfeber, gå på bio, äta på restaurang och eventuellt till och med bada innan planet lyfter. Fantastiskt helt enkelt.