Nu minsann..

...drar det ihop sig. Pirr i magen och kittlande nerver! Tänk vad ett litet papper kan göra!

Vi har även hjälpt de bästa med att flytta. Det bars, åts flyttfika, flyttpizza och pratades renovering. Ett hus byter ägare och en dröm går i uppfyllelse. Så enkelt och så underbart.

Dessutom har ett visst intyg kommit i min ägo. Inte nog med att jag har en examen, nu har jag dessutom förskollärarlegitimation. Hurra! Och i höst vankas det vidareutbildning i form av Reggiokurs och ett masterprogram. Jomensåatt, jag kom minsann in! I rena farten tackade jag ja till allt. Hösten tenderar nu därför att bli aningens intensiv. Som förberedelse inför det har jag åkt på en dunderförkylning. Hurra!

Idag är det..

... Anna och Samuels dag. Johodå. Den 28/7 är det bara deras dag hela dagen. Det vankas bröllop minsann! Det liksom pirrar i hela kroppen och trots att regnet står som spön i backen så vet jag att en vackrare dag kan dessa härliga människor knappast få.

Och jag har sådan tur att jag får vara med och hjälpa brudparet idag, först med en brudskål och sen med att servera förfriskningar när dagen går mot natt.

Nu bär det strax av till kyrkan för att lyssna till när de säger ja till varann..

Det kan också tilläggas..

...att vi numer är ett rivjärn kort.

Mannen gjorde en enorm insats med handduk, isvatten, plåster och desinfektionsmedel. Med lite vilja kunde man faktiskt se ett rött streck på tummen. Med mycket vilja, kisande i motljus och en släng av vild fantasi kunde vi dessutom konstatera: bloddroppar.

Nu har lugnet åter lagt sig i lägenheten och första semesterveckan går mot sitt slut. Efter ett storartat alldeles underbart 1års kalas med förmycket kakor och tårta (precis så som det ska vara och som det alltid blir), lite husspan och prat kan ju detta bara avslutas på ett sätt: med rödvin och Hugh Grants alla storfilmer. Ljuvligt!

När vi kom hem..

...var det någon som bestämt sig för att nästa gång, då följer han med. Oavsett!

Vadstena

... och historikern, tillika mannens far, berättar den ena historien bättre än den andra. Solen lyser och frosten tycks äntligen ha släppt sitt tag om Sverige.

0530..

... då ringde klockan. Semestern har börjat! I Gränna, ett par timmar senare, är tröttheten överhängande. Snart vankas det dock kaffe, polkagris och frukostsmörgås med köttbullar och stekt ägg. Det är semester det!

En del av hennes brutala charm...

... sagt med lite värme i rösten så sammanfattar det mannens mormor på ett fantastiskt vis. Trots att hon inte längre finns hos oss i fysisk form, existerar hon om möjligt än mer i vår tanke. Saknad och älskad. Helt klart.

Gårdagen var underbar. Winnerbäck gjorde en enastående insats på scen, sällskapet var fantastiskt, vädret lämnade visserligen lite att önska men det uppvägdes av lyckan över att bara få vara, lyssna och känna.

Det hela avslutades med en strawberrydaquire på Heaven23.

Idag har det shoppats, förberetts och diskuterats. Vi har också hunnit med att besöka syster i sitt nya boende, äta en fantastisk lunch och påbörjat en ny packningsomgång. På måndag bär det av på en historisk resa till Omberg och St. Annas skärgård. Jay!

Balans...

Kliver över katten, samtidigt som jag balanserar en nektarin efter bästa förmåga ovanpå ett lock, har nycklarna i den andra handen och väskan över axeln. Öppnar dörren med armbågen, föser in katten med ena tån och stänger samtidigt dörren med ena axeln. Nektarinen vinglar oroväckande men ligger kvar. Nu återstår sista momentet: låsa dörren. Jodå. Upp med nyckeln, in med den i överlåset och då...
Duns... Duns... Duns. Nektarinen tar snabbvägen ner till porten, tre våningar längre ner. Klafs är det sista ljudet som hörs av den när den med omåttligt precision har lyckats trilla hela vägen ner. Grattis. Ingen frukt, men såväl en förvånad granne som minuten senare (jag är nere på sista trappavsatsen) kliver över den mosade nektarinen. Om jag tog på nig skulden? Inte en chans, men jag städade snabbt undan...

3,5 dagar kvar till semestern!

Ikväll..

...ska jag och mannen gå på dejt i Göteborg. Med varandra. Bara för att vi kan. Det lustiga är att det nästan kittlar lite i magen. Underbar känsla.

Igår kväll roade vi oss på varsitt håll, det var så att säga personalfestskväll. Semester firades in, potatiamjöl och salt blandades och ströddes över parkettgolv, det buggades, trillades och torkades upp missöden. Ett balkongbord gick hädan och en vit tröja har förmodligen sett bättre dagar. Man kan kort och gott påstå att det var en lyckad afton som avrundades i goda vänners lag, på Scandic Hotel, med en drink. När klockan ringde imorse 0530 önskade jag dock att jag hade avrundat kvällen aningens tidigare. En klen tröst i sammanhanget är att jag mår betydligt bättre än många andra idag. Tur att tidig morgon betyder tidig helg! Jay.

Funderar...

...över hur svullet ett öga kan bli när två myggor gått lös på det och hur man, utan att gnugga sönder hela ögat, kliar på myggbetten på bästa sätt. Ovanifrån, underifrån eller helt enkelt direktattack från alla håll samtidigt?

Mm, vidare funderas det på när det är dags att stämpla in på jobbet imorgon och huruvida det ställer till ett totalt kaos eller inte om jag stämplar in en timme försent, då mitt schema gått upp i rök.

Därutöver har mannen och jag minsann storstädat idag, till och med de där förskräckligt smutsiga fönstrena fick sig en omgång. Duktiga oss. Det är konstigt det där, hur man efter en helg av aningens förmycket mat, dryck och fantastiskt sällskap får behov av att storstäda hemma tills hyllorna glänser som aldrig förr.

Som topp på hur duktig man kan vara under en dag åkte vi sedan och handlade. Jodå, hem kom vi med diverse. Rökt salt (fråga inte, jag har inte en aning hur detta kunde följa med hem, har letat förgäves efter ett recept som kan göra sig skyldigt men förgäves), storpack lax (med tanke på de tre förpackningarna som redan ligger i frysen behövdes detta verkligen), kantareller, en squash och vaniljglass. Vi skulle ha svartpeppar, kattmat och mjölk. Mjohodå, hjärnan är på topp idag.

Som avslut kan jag bara säga det att de två kockarna som kom från Gastronomi 11 igår och lagade mat till oss alla, i ett storslaget och kombinerat födelsedags- och uppskattningskalas för såväl döda mormödrar som levande 70-åringar och underbara föräldrar/svärföräldrar, var helt fantastiska och lagade vansinnigt god mat! Helt klart värt att lägga lite extra pengar på så att man kan umgås med dem man älskar och håller av istället för att springa runt och laga mat. Dessutom, att se minen på dem vi överraskade är så svårslaget underbart att man skulle kunna göra om det igen bara för att få se dem så glatt överaskade!