... rösten är helt borta. Förkyld? Oo, ja.
Det påstås att jag inte har bloggat sen i februari.
Men nu har jag en ny kompis. Den nya kompisen heter "stegräknaren". Aldrig att jag har stirrat så mycket på en liten, liten sak vid sidan av min höft. Det är ju spännande. Jag har tagit reda på att det tar 30 steg att tillaga min frukost, 1000 steg att sortera tvätt, dammsuga och plocka ur diskmaskinen samt att det på en förmiddag gås runt 3000 steg. Totalt onödigt vetande. Men det är spännande! Och i brist på annat (jag kan ju ändå inte träna för ögonblicket eftersom att jag tydligen har ont i halsen, inte har någon röst och känner mig allmänt hängig) så kan jag ju lika gärna stirra mig blind på mina steg. Målet är 12.000 om dagen. Och hittills, på den tredje dagen kan det konstateras att det håller. Utan större problem. Nu kör vi!
Till helgen vankas det påskfirande och äggen har förberetts och fyllts med både det ena och det andra. Hemlisarna samlas på hög, hönorna har dammats av (alla en) och katterna kommer snart få fullt upp med att slakta fjädrar. Det kanske skulle få dem att ta en paus i "riva ner allt i våran väg", men man vet ju inte. Kanske kan dessa två kombineras...
