Om flytten, feberfrossa och att ta ut sig...

Nu är vi inne i lägenheten! Det är saker högt och lågt och överallt och ingenstans... Och vi stormtrivs! Det är en underbar lägenhet vi har fått tag på.

I fredags var det Ikea som gällde för hela slanten, där det skulle inhandlas både en och två och 300 saker.
Johorå, lastbilen var hyrd och vi brummade iväg. Halvägs till Göteborg inser vi att "jaha, spolarvätskan fungerar inte" och vad göra åt det? Vi ignorerade problemet och fortsatte ändå. Fram kom vi och in kom vi. En fredagskväll på Ikea, och det var folk överallt! Det var bara till att vässa armbågarna. Tillslut når vi kassorna... och precis då bestämmer sig ikeas kundradio för att ropa ut att "hoppsan, vi kan inte ta emot kort" Johoru, där fick jag lite lätt panik. En kvart senare ropade de att problemet var löst och vi kunde köpa ut oss. Fantastiskt.

Lördagen bar vi, och bar.. och bar lite till. Och jag blev sämre och sämre. Kl. 18.00 låg jag i feberfrossa och övervägde att helt enkelt dö.

Idag orkar jag flytta en sak i taget. Jag lider av megayrsel och illamående. Fantastistk. Och imorgon är det måndag! Yippie.

Nu är det...

... bara en dag kvar!

Imorgon är lägenheten vår! Yay!

Nej.. i övrigt finns det faktiskt ingenting att tillägga.

Flytt, flytt, flytt..

... jag är stressad.

Vi är inte nerpackade i lådor än. Och det till trots, så står det lådor överallt..

Jag kan inte fokusera, tänka eller fundera på något annat än möbler, flyttkartonger och tapeter.

Eventuellt kan jag få lite spunk över att tiden inte räcker till, att återvinningsstationerna inte har nattöppet och det här med pengar. Och eventuellt kan jag också vara lite grinig över att det inte finns några taklampor här hemma... men om någon frågar, så har i alla fall inte jag sagt något...


Flyttlådor..



Flyttådor...

.. ännu fler lådor!

Nu är det bara dagar kvar!

Om olika verkligheter..

Efter att ha suttit fast i Varberg (på en mack där mannen försökte byta vindrutetorkare) i 45 minuter och efter en helveteskörning i snöstorm kom vi äntligen fram till Malmö, checkade in, kröp upp i sängen och somnade.

Någonstans däremellan fick vi den  brilljanta idén att vi skulle cykla till den förskola där min utbildning skulle hållas. Johoråserru.. skitenkelt. Cyklar kunde man låna i receptionen, karta fick man med och en kort vägbeskrivning. Vi var ju bara en kvart bort! Ha. Superenkelt! Mannen skulle följa med som kartläsare, fantastiskt bra idé.

Så vi cyklade iväg. Och vi cyklade, cyklade och cyklade. Klockan blev 10 (då började jag) och vi hade cyklat i dryga 50 minuter.. då började runtfrågningen. Ursäkta, vet ni vart förskolan ligger?

Nehej.. ingen visste. Tillslut kom jag på en lösning: vet ni vart dagiset ligger? Johorå, det visste ju varenda lite kotte. En liten bit av mig dog då... Men sen vart det i alla fall bara bra, fram kom jag och inte hade jag missat något.

Dagen idag har i övrigt varit fantastisk och jag ser fram emot morgondagen.. dock kan jag inte hålla mig från att skriva dagens kommentar:

"Nej men gud, vi har ju 9 småbarn hos oss på vår avdelning, hur ska vi hinna det?!"

....ja hur hinner man det på 2 heltidstjänster och där avdelningen enbart består av dessa 9 barn? (jag skrattar fortfarande)

Mellanlandar i soffan..

Efter två heldagar i Varberg med fantastisk mat (kommer man 1,5 timme förtidigt en torsdagsmorgon så hinner man äta 3 hotellfrukostar på två dagar!), sjukt trevligt sällskap, massvis med tankar, ideér, funderingar, undringar, information och historik mellanlandar en mentalt trött flicka i soffan.

Om 50 minuter bär det av till Malmö för ytterligare två dagars intensivt lyssnande men av annan karaktär. Nu är det de små barnen som hamnar i fokus. För ambitioner, det finns det gott om!

Jag tycker nästan lite synd om de som får ta emot en överpeppad Jossan på måndag morgon...

Trevlig helg!

Åh...

.. så fortsätter cirkusen.

Idag har lillebebisen lyckats få hårborttagningsmedel på svansen. Johoråserrusåatt.. det var väl inga konstigheter att lyckas stryka sig mot mitt ben just i det ögonblicket? Nehej då. Det gick väl alldeles utmärkt. Och att sen få bort det däringa kladdiga.. Ja, det var ju just det.

Jag jagade honom med en blöt handduk, jag stoppade in honom under kranen, jag jagade honom med en blöt bommulstuss... och kletet satt kvar.

Efter en stund gick det att rycka bort päls och klet. Fantastiskt.

Gammelgummsan har gömt sig i garderoben och vägrar komma fram, hon tror väl att det är hennes tur att bli badad..

...och bebisen? Ja, han ligger i mitt knä, högljutt kurrande, utan hår på en liten del av svansen och är precis hur nöjd som helst.

Jag behöver den här "semestern"..

I övrigt har det packats idag. Fantastiskt duktiga har vi varit. Imorgon bär det av till Varberg och på fredag bär det av till Malmö. Sen är det bara dagar kvar. Som vi längtar!

Att ha katt...

... är fruktansvärt mysigt, ljuvligt, underbart och fantastiskt.

När de kommer och somnar på ens bröst, högljutt kurrandes eller buttert accepterande, då älskar man dem.
När de kommer och stryker sig kring ens ben och vill upp i famnen, då älskar man dem.
På morrnarna när de hoppar upp i sängen, borrar ner nosen i halsgropen på en och sen börjar snarka, då älskar man dem.
Idag blev det dock en sådan där eftermiddag då man önskar att man kunnat kasta ut dem med huvudet före från balkongen. Eller åtminstone reklamera dem tillbaka till det katthelvete de kommer ifrån.

Jorå. Precis just när jag hade bestämt mig för att gymmet nog skulle vara det mest perfekta idag ändå, så låser jag upp dörren in till lägenheten och möts av de ivriga två som alltid står och väntar. Och jag kliver in, och hör hur det krasar under skorna. Jag muttrar irriterat att någon annan borde ta sitt ansvar och dammsuga, och tänder lampan.

Det är glas överallt. På köksbordet, på golvet i hallen, på golvet i matsalsdelen, på stolarna.. Hastigt och lustigt slänger jag upp den ena katten på höften och börjar jaga den andra med målmedvetna steg. Pulsen dundrade på i 220. Tänk om de ätit glas? Fått det i tassen? Jösses. I huvudet planerades det för vetrinärbesök. Efter några sekunders jagande fick jag tag på katt nummer två, och slängde upp även denna på höften. Det protesteras högljutt när de hivas in med buller och bång i sovrummet.

Dammsugaren slits fram, påsar tas fram, moppen hittar fram ur sina gömmor och efter en liten stund är lugnet återställt. Kattfanskapen är utsläppta och man själv ska bara sätta sig i soffan i ungefär en minut innan disken ska tas om hand (för gymtankarna försvann fort) och vad sätter man sig på då?

En katt-tand! Upp och påbörja ny jagelek med katterna. Vem har tappat en tand?! Och hur... Efter ett paniksamtal till veterinären inses det att det bara var en mjölktand. Fantastiskt.

Det kommer dröja minst en halvtimme till innan jag har glömt bort att idag är en sådan dag som jag undrar om det inte är en perfekt dag för mina katter att flytta ut.

En lördag..

.. passerar så fort.

Vi gick upp i ottan, för att vara lördag i alla fall, och begav oss iväg ut på tapet jakt. Och ett par timmar senare, några tusenlappar fattigare, ansåg vi oss färdiga med det projektet. Då återstod bara jakten på tyg till soffan.. soffan som varit mitt projekt från början och som aldrig riktigt tycks vilja ta slut.

Redan igår startade jakten på sofftyget. Och det mest spännande här är att vi ville ha ett helt vanligt, slitstarkt, svart tyg utan krusidull på. Mannen och jag var rörande överrens om detta... Tills jag igår kom till den insikten att ett vanligt, slitstarkt, svart tyg som inte ser förbannat tråkigt ut (redan innan en vit katt har solkat ner det hela) var helt omöjligt att hitta.. Istället begav vi oss idag iväg till ett ställe där vi visste det fanns snygga små mästerverk att komma över, och hem kom vi med ett fantastiskt tyg med får på!

 Nu återsår bara det lilla projektet att övertyga mor min om att det enda hon har velat göra är att sy ett nytt sofföverdrag till mig... Johoråserrusåatt.. svårare än så är det nog verkligen inte.

Nu: tvätt, kaffedrickande, ignorerande av att saker behöver packas och soffhäng.

I min bil..

.. kan man hitta de vanligaste av saker. Jodå, allt från filtar och ridstövlar till vantar (päronpaj) och strumpor.. vad man däremot inte hittar är två av samma sort. Idag när jag letade efter mina vantar (det är den årstiden nu då vantarna äts upp i ett rasande tempo) kunde jag hitta en randig tumvante, en svart tumvante och en svart fingervante.. när jag bara stunden senare öppnade bagageluckan så fanns där en ridstövel, en sko och en mössa. Man kan ju fundera på vart min andra ridstövel är... suck.

I övrigt är det en sådan där fantastiskt bra dag idag. Humöret är på topp, motivationen är där den ska och det finns nog ingen jag är sur på. Nähä nej. Inte ens lite. Fantastiskt...

Och väggen? Ja, man skulle väl kunna säga som så att jag tror att när den kommer, så kommer den med en rejäl smäll.. som en överraskning, fast sämre.

Om de dagar...

... man önskar att man bara hade vänt i träningslokalens dörr och gått hem igen.

Alla tecken fanns där. Tränaren skuttade in med så mycket energi och attityd att det borde ha räckt för hela salen. Jag borde ha gått då. Under uppvärmningen, när tränaren påstod att det gick att böja såväl ditt som datt och skaka på den och den kroppsdelen samtidigt som man rörde på den där och den där, då borde jag ha gått.

Men jag stannade... och fick stå mitt kast. Jag skuttade åt fel håll, jag kunde inte räkna till tre, inte hålla takten och inte böja på knäna. Jag kunde inte böja ryggen bakåt, armarna framåt, skaka på rumpan, vinka med handen och hoppa samtidigt.. efter 45 minuter kunde jag inte se skillnad på fram och bak.

Om jag skäms? Haha, johorå... suck.

Nej..

... ikväll blir inga lådor packade.

Tårta är beställt, klockan är ställd och imorgon blir det kalas och packning för hela slanten.

Men ikväll så blir det inte mer seriöst än att vi delar på en flaska vin, lagar lite mat, tittar på film och äter upp allt godis vi köpt.



Det finns fler som vet hur man tar helg.



Vi säger väl som så och sätter punkt för idag.

Ja, jag vet då inte...

.. om det bara är så att det är jag som insett att jag kanske är lite yngre än vad jag är i mitt sinne (jag är ju ändå en tant i en ung kvinnas kropp, man tackar och bockar fortfarande över den kommentaren) eller om mina fördomar spökar.. eller om mannens ålder är den som spökar, för det är den jag jämför med. Ja.. och för att tala i klarspråk:

Jag insåg precis att en av mina favoritboggerskor har samma ålder som mannen här hemma. Och det gjorde mig lite förvirrad och ställd. I all sin enkelhet.

Nu: mys med mannen.

Plast..

.. bränner så lätt fast i en platta. Och vad fort det kan gå! Det enda man egentligen behövde var:

• Ett stänk tankspriddhet
• En uns med klantighet
• Cirkus en dl telefonpratande med mamma
• På pricken en liter med stress.

Detta blandas sedan väl och skakas om ett par gånger. Resultatet man då får är att man lyckats få en bit gurka (som fortfarande är kvar i den plast som sitter runt om) att fastna under den stekpanna som man tänkt göra en omelett i. Eftersom att omeletter ska stekas, så har man dessutom sett till att plattan är varm.. Joråserrusåatt... Pannan åkte av med buller och bång (tyvärr låg ju även omeletten kvar däri...) och gurkan slets av plattan med hjälp av en osthyvel.

Efter en stunds skurande, vädrande och upptorkande av skinka, ägg och tomater kan man väl säga som så att kombinationen av gurka, plast och varm platta inte är något som rekommenderas, då lukten är lite väl genomträngande och det blir fasligt mycket os i köket..

Fantastiskt.
... och nu blir det pannkakor istället!

Huvudvärk..

...jomensåatt. Man får äntligen en chans att åka tidigare från jobbet. Brummar hem i lugna 120 och känner samtidigt att huvudet blir tyngre och tyngre. Trapporna upp till lägenheten blir nästan övermäktiga när huvudet fylls av hammrande småjävlar.

Man laddar för en lugn kväll i soffan, släpar ut en lampa, hämtar en ny bok, fixar lite kaffe.. hammrandet fortsätter.. man slår sig ner, gör det bekvämt och inser att rastlösheten flyttat in. Rastlösheten bryr sig inte om huvudvärken. Huvudvärken bryr sig inte om rastlösheten. Man tackar och bockar och inser att det bara är till att hitta på små små projekt för att lugna rastlösheten och göra små små rörelser för att bota huvudvärken.



Den första fantastiska planen.. som gick i stöpet.

 Som tur är har vi precis skaffat oss en ny hemtelefon. Jupps. En alldeles ny, fin, rosa mobiltelefon med en fin fin kamera. Eller ja. En kamera i alla fall. Och jag är inte speciellt tekniskt lagd. Därför har det faktum att telefonen inte fungerar förvånat vare sig mig eller mannen (som inte heller är så teknisk av sig). Men som av en ren händelse får jag för mig att ändå testa om man kan koppla upp mobilen till datorn, fastän ingenting annat fungerar. Och som i ett trollslag fungerar plötsligt telefonen. Joråsåattee... Nu kan man till och med ringa på den!

Där mamma är, där är jag!

Historiskt..

.. eller eventuellt inte. Men sant är det i alla fall att den första parkeringsbötern har satts fast på min bilruta. Jahopps. Det svider.. speciellt med tanke på att jag visst fick stå där. Jag hade bara glömt att lägga fram rätt lapp. Elakt skulle jag vilja säga. Det tyckte inte de som gav mig böter. Man kan väl säga som så att vi inte direkt är överrens i frågan.

Oo, vad irriterande det är.