Om briljanta idéer.

Ibland får man ju sådana.  Sådana där bra idéer.  Som när man tvättar håret,  glömmer att kamma det och går och lägger sig. Eller när någon ber en att kolla om potatisen i ugnen är klar och man stoppar in handen och tar tag i plåten... utan grytlappar.  Eller när man erbjuder sig att städa i grannens garage.

Jo. Idag var en sådan dag. Jag hade lovat att vi skulle hjälpa grannen. Att städa garaget. Om mannen var glad? Totalt överlycklig. Inte ens möjligheten att backa med släp gjorde honom munter. På toppen av isberget hade jag dessutom lovat mannens faster att han skulle komma och gräva upp lite växter. Ja. De behövde omplaceras och varför inte hem till oss? Jag har aldrig sett så mycket saker i ett garage (men ack så bra det blev, trots att mannen i det huset med lätt panik utbrast efter 10 minuters röjande med mig "jag hinner ju inte ens tänka kvinna!) men jag är min mors dotter och saken var snart biff. Eller åtminstone korvstroganoff.

Ja och på tal om korv. Idag gjordes det morotsbiffar här. Det kan varmt rekommenderas nu när de säljs så billigt. Morötterna alltså. Johomensåatt, sa jag att lilla Es mormor varit här? Annars hade jag knappt hunnit ur soffan.

Och växterna? Jo. Mannen stoltserar numer med 100 myggbett mer än när han vaknade imorse, men grönt och snyggt i våra två land, det blev det.

Och en regnig fredag. .

... blev den min!  Hmm. Ja, vår dådå.. Han är allt bra den där mannen. Igår avslöjade han att jag skulle få en present. Och att vi skulle åka och titta på den. Johodåsåatt... idag backade han in släpet på gården och vips var världens finaste skänk min.

Och det i kombination med att kristallkronan är på plats gör att huset allt mer börjar bli färdigt. Det var ju bara det där med gardiner.

I kyrkan. ..

... kan man förundras över hur mycket det ekar. Man kan också förundras över hur svårt det då blir att höra när någon pratar, ifall ett annat ljud, låt oss säga barnskrik stör den förstnämnda ljudkällan. Igår fick jag förundras över detta. Då svärfar med tillhörande pensionärsgäng spelade teater i krykan och lilla E bestämde sig för att minsann också ta plats.

Lite svettigt blev det när jag insåg att bröstet var det enda som skulle rädda friden. I en kyrka drabbas man ofta av skumma impulser. Jomensåatt. Man viskar, vågar knappt pussas och att svära? Bah! Knappast. Dessutom blir man förunderligt sömnig och lite högtidlig i denna lokal. Så att langa fram bröstet? Det satt lite längre in än vanligt. Men vid det laget (för jag diskuterade saken mycket tyst med mig själv under ett par sekunder) hade lilla E redan lyckats hetsa upp sig till argt tillstånd och saken avgjordes där och då. 1-0 till bebis.

Jodåminsann.

Efter den spännande upplevelsen åkte vi raka vägen hem.  Jo. Det hanns ju med ett återbesök hos barnmorskan också.  Okeystämpel i rumpan och tydligen kan man inte längre skylla på att man fött barn, nu var det bara att sätta igång att träna. Och göra knipövningar förståss. Plättlätt. Om man bara kunde komma ihåg att göra dem.

Loppis, kristallkronor och kaffe

Idag kom den hit! Till mannens stora glädje (jomensåatt, ibland tycker han som mig) och min förtjusning. Vår kristallkrona! Även om sladden är för kort och mannen glömde ta bort en lapp så är den här nu. Ljuvligt. För att råda bot på den förkorta sladden så åkte vi till två olika loppisar. Herregud så många fina saker det finns! Men sladd? Nä. Däremot en skänk. På torsdag går vår funderartid ut.

I övrigt så har vi diskuterat kaffe här idag. Drickas varmt, hett, med mjölk, utan mjölk eller helt enkelt kallt? Allt som oftast blir det ju kallt medan livet händer. Och med en bebis hinner mycket hända innan man får ta sig en klunk.

9 juni

...var första lediga dagen från jobbet. Bara några dagar senare kom lilla E till världen.

Nu, innan september ens börjat, trillade jag dit. Jag tog djupdyket direkt med Evenshaug och Hallen. Det är fina snubbar däri. Vygotskij, Piaget, Eriksson och Bowlby.

Undrar just hur det här med att vara hemmafru kommer att fungera?

Om tårtor och sådant

I vårt kylskåp står det just nu två kartonger. Två stora fyrkantiga kartonger. Innehåll? Tårtor! Och inte ens en munsbit får man smaka. Nej o nej. Det är grannarnas tårta. De har dop idag. Och behövde ett kylskåp. Så nu står två goda tårtor där inne.. Dessutom lovade jag storhjärtat att de minsann skulle få låna våra tallrikar. Johodåsåatt. Så imorse hämtade de glatt porslinet. Nu när vi skulle äta lite lunch uppstod förvirring hos mannen. En tom diskmaskin och bara djupa tallrikar? Mmm. Sådant kan faktiskt hända.

Om att ha sovmorgon

Mm.

Det fanns en tid när sådana existerade.  De gör de inte längre. Istället sitter jag sedan 0630 och lyssnar till en sådan där vetare på svt. Idag handlar det om en bok om en ekorre med superkrafter (och inte nog med det,  ekorren kan dessutom skriva skrivmaskin).

Det gör jag medan världen jobbar. Det känns konstigt. Men snart kanske jag vänjer mig.

Igår roade jag mig med att göra i ordning på mitt blomsterbord. Och jaga blomkrukor på altanen (herregud som det blåste!) Det känns höstigt ute fastän sommaren inte har packat ihop sig än och i år längtar jag faktiskt. Kallare luft, svagare sol och regninga dagar. Det är härliga grejer det!