Första dagen i veckan..

... och man kan redan säga att det är onsdag! Fantastiskt helt enkelt.

Ikväll vankas det möte på nya jobbet. Det är laddat med prestationsångest och funderingar inför hösten. Spännande, lite otäckt (allt som är nytt har ju en tendens att se lite skrämmande ut innan det tar steget ut i dagsljuset) och mycket mycket roligt.

Dessutom vankas nu ett nytt projekt i mitt liv! Projekt- Sälja den röda lilla skrutten, även kallad "familjens stolthet". Jomensåatt, det är dags att skiljas åt. Jag och bilen har helt enkelt nått den punkt i livet då jag spontant känner att det är dags att gå vidare- innan bitterheten (som vissa morrnar när det knorrar lite i starten) tar över våran vardag och det slutar med en tur till skroten.

Det första steget i projektet är att städa bort den päronpaj som av mystiska anledningar, lite dålig tankeverksamhet, en dos otur och lite stress har suttit stenhårt fast i mitt passagerarsäte sen tidig höst... Det viktigaste här är ju att se ljuset. Det kunde varit värre. Bilen kunde ju i övrigt ha varit som en ren skrottipp med omaka stövlar, vantar, kvitton, pappersinsamlingspåsar, speglar och andra typer av tveksamheter som en gång förmodligen varit någonting helt annat.. Jorå.. så att.. Jag är i all fall inte bitter!

Jomensåatt..

... igår hände det. Jag åt den godaste maten någonsin. Johorå. Sparris, räkor, nobis, bröd, lamm, rök, tomater, ost, fikon och sirap... På en helt underbar restaurang med helt underbart sällskap firades det att förlovning och husköp gått igenom samt att det snart kommer att finnas en liten bebis vid bäste Tess och P:s sida.

Påvägen hem hände det som inte får hända. Mina fötter svullnade och jag var tvungen att ta av mig skorna. Aj aj aj. Och inte blev det bättre, att gå utan skor kändes som att gå över eld, att gå med skorna var att glömma då jag inte ens fick i halva foten i en sko som vanligtvis benämns som min favoritsko. Efter att ha skällt på mannen (det var givetvis hans fel alltihop), kastat skorna hårt i marken (oo, vad skönt det är att kasta saker) skällt på mannen igen (ologiskt nog för att han faktiskt försökte hjälpa till) och gråtit en skvätt så bar mannen mig hem till lägenheten. Precis så underbar är han. 

Det man kan fundera på om man vill är hur det egentligen såg ut när mannen bar hem mig. Tess hade nämligen lagat min älskade Nalle, som mitt monster till katt tidigare under året dödat mycket framgångsrikt, så mannen bar ju inte bara mig utan han bar också: mina skor (för de skulle jag ha lämnat åt sitt öde annars),en nalle och en godispåse. Onekligen intressant...

Och idag då? Jo, idag har det promenerats innan frukost, ätits hönökaka med alldeles förmycket ost och ikväll vankas det Kalas.

I väntan på..

... lönen. Jupps. Just precis i den väntan är jag. För på mitt balkongbord står en tomatplanta som behöver en ny kruka, kylen ekar lite oroväckande och inomhus saknas det en matta.

På tal om just den mattan, som inte längre existerar. Det är egentligen inte det minsta lustigt. Men saken är den att den glömdes. Först glömdes den i regnet.. i ett par dagar. Sen glömdes den visst på tork.. för att sen glömmas på vinden. Ops. Kan det tydligare framgå att en ny matta önskas? Jag har i alla fall slut på idéer. Så man kan ju hoppas att mannen har förstått... eventuellt får jag bara upplysa honom om att mattan har faktiskt har försvunnit.

Det är så att man bara kan skämmas...

... över bristen på inlägg, intresse, bilder, funderingar, undringar, galenskap och förvirring.

Det är faktiskt så illa att jag inte ens tänker kommentera mitt bortfall ur den datoriserade världen. Jag har helt enkelt inte orkat slå på min alldeles egna fina dator. Lat? Haha, det är väl bara förnamnet. (och med de meningarna har jag gått emot min egen logik och visst kommenterat det okommenterbara, fantastiskt).

Så har vi ju det här med den förbannade stegräknaren. Bergis gick den sönder efter 3 veckor! Johorå, för då började den påstå att jag bara gick cirkus 9000 steg om dagen. Fånigt, tänkte jag och glömde helt sonika bort att ta på mig den. Mycket bra lösning på ett irriterande problem.

Vidare kan konstateras att även om tvättbrädan lyser med sin frånvaro, så stod vågen på 53,9kg  häromdagen! Jomensåatt! Stolt som en tupp går jag av vågen för att hämta en kamera, sådana där stordåd bör dokumenteras, för att sen raskt hoppa upp på vågen igen... 54 kg. Men jag vet vad det stod. Johorå. Efter den gångna helgen är jag inte i närheten, och vågen står envist på 54,5kg kvällsvikt.

Eftersom att jag varit borta lite alldeles för länge, tänkte jag sammanfatta de gånga dagarna med lite bilder:

Boendet i Sälen, underbara semester!

Sälen

På väg till huvudstaden.. men fikat är det viktigaste!

Vi passade på att leverera ett litet ägg...



... och så fick vi åka på en underbar båttur i storstaden.



Och eftersom att det var påsk, var ju lite pyntning av maten innan frukost helt på sin plats!



Och till detta kan ju läggas: En bokat tripp till Varberg över midsommar, stundande semesterhäng i Italien, nytt jobb, lite mindre tapet i vardagsrummet (då katten lekt spindelman och helt enkelt klättrat på väggarna), lite fler och lite nyare bokhyllor (de hänger där det förut var tapet) och en förlovning. Livet är på sin topp helt enkelt!