Ögoninflammation...

... och ett chockartat uppvaknande. Det blir lätt så när man inte kan öppna ögonen, trots att man är klarvaken. Efter att ha konsulterat mamma, kl 0720 NY tid (vem behöver sjukvårdsupplysningen?) konstaterades det att skölja, det är det enda att göra mot ögoninflammation.

Efter en fullspäckad dag med mamma, lillasyster och bror så är ögat värre än någonsin. En roadtrip ligger illa till, så mannen fick åka ut på akutjakt efter något att behandla ögat med. Efter en timme återvänder han, med en salva! Nu jäklars ska det kryas på!

07:08

...efter att ha kört mannen till flygplatsen i gryningen, på en sovmorgonsmåndag, övervägs nu en morgonpromenad.

Jag har försökt fördriva tiden genom att diska, plocka undan, bädda sängen, läsa tidningen långsamt (jomensåatt, idag har det minsann lästs mer än bara rubriker), koka te och sortera russin i storleksordning (frukost nr.2) men det är fortfarande två timmar kvar till jobbstart.

Det enda som talar emot morgonpromenerandet är de 9,5 minusgrader jag stötte på första gången jag var ute.. det resulterade i dubbla fleecetröjor och raggstrumpor. Som fortfarande sitter på... Men solen ser åtminstone lovande ut.

Träningsvärken..

...från gårdagens MRL (mage, rumpa, lår) pass i kombination med ett Core (mage och rygg) pass dödar mig långsamt och gör mig mer och mer soffliggande. Åtminstone skyller jag min träningsomotivation på detta. Vilket gör det helt okey att krypa ner under filten, ladda upp med den senaste av Allt i Hemmet (som jag visst prenumererar på, räkningen damt så fint ner i brevlådan idag. Jomensåatt, mannen, han kommer bli själaglad. Säkert. För säkerhetsskull berättar jag det efter att han kommit hem från sin weekend i franska alperna. Då har han saknat mig lite med. Joråserrusåatt...) och en kopp te. Jag har tagit med mig den engelska artikelt som måste läsas också. Den ligger på lagom avstånd och pockar på min uppmärksamhet. Eller åtminstone pockar den på det dåliga samvetet.

Pararellt med detta söker jag boende på Island. Och kollar på kakel. Och lagar lite mat. Och kikar för säkerhets skull dessutom lite på tvättstugeinredning, gardiner, köksprylar och köksbord. Bara för att jag kan. Jag kan göra många saker samtidigt. Nästan lite för bra. I lördags var jag på ett pass där man skulle vara medveten, hela tiden. Och fokuserad på bara en sak. I 45 minuter! Trött berättar jag för mannen att det varit det tuffaste passet jag någonsin varit på. Jomensåatt, fundera lite på vad jobbigt det faktist är att inte tänka på något annat än mjölksyran i magen när den får dina magmuskler att krampa, eller på hur svårt det är att inte somna när du mediterar. Det ni. Det fick jag öva mig på. (Jag somnade bara till tre gånger, och vi mediterade ju i en hel kvart, det måste ändå klassas som bra... eller?)

Nåväl. Nu ska mina lår tvingas till samarbete, det ska resas sig ur soffan och hämtas lite mat minsann. Alternativt väntar jag tills mannen kommer hem från jobbet senare ikväll.. frågan är hur maten i ugnen ser ut då.

När blodpudding...

...och stekt ägg klassas som lyxmat och (iförd morgonrock) man ligger och funderar över varför det inte finns någon användarmanual till det där "följ mig när jag fotar min dag" ungefär-som-facebook-men-komprimerat-och-med-#, är det ok att man deklarerar vardagen som ett faktum och spär på det med en gnutta åldersnojja? När man sedan kikar igenom dagens sms (japp, för att se om man glömt svara på viktiga frågor, eller missat att läsa en påminnelse från mig själv till mig själv...) och inser att smsen handlar om:
Att bli vithårig, ryggont, knäskador, apoteksbesök och det underbara med att plugga (jag funderar fortfarande på vad det månne vara), ja. Då är nojjan inte längre enbart en nojja utan ett faktum och vardagstristessen ett självpåklistrar plåster.

Det blir liksom tyngre att andas då. Så, för att liva upp det hela storstädade jag. Och vek tvätt. Jomensåatt... Övervägde ett litet tag att genomföra det hela iförd högklackat och med ett glas vin i handen, men insåg snabbt mina begränsningar. 120-0 till vardagen. Som jag egentligen gillar. Massor. Men inte idag.

Trots att jag älskar blodpudding.

Sålt..

...var det här. Jupps. Drömlägenheten är från och med 31 maj någon annans. All lycka till dem, vi har bara lyckliga minnen därifrån.

Och vad innebär då detta? Jo, husbygge! Drömmen kan kickas igång och besluten sättas i verket. Hej veranda, sjöutsikt och ångugn! Och att vi fram tills att huset snickrats ihop (med minimal bygginsats från oss, vi väljer bara..) är bostadslösa. Men det letas. Med ljus och lykta. Det löser sig nog det med.

Som om inte det vore nog har jag blivit medbjuden på babysim med finaste guddottern. Det är en stolt tant som ska känga sig i baddräkt om två veckor. Stolt och blek tant. För tant, det är jag. Ialla fall till bästa guddottern. Alla förtjänar en tänt. Haha.

Men denna helg bjuder först på fika och sedan på vin, middag och teater. Eventuellt kanske även ett röj på vinden. Här ska flyttförberedas!