...och stekt ägg klassas som lyxmat och (iförd morgonrock) man ligger och funderar över varför det inte finns någon användarmanual till det där "följ mig när jag fotar min dag" ungefär-som-facebook-men-komprimerat-och-med-#, är det ok att man deklarerar vardagen som ett faktum och spär på det med en gnutta åldersnojja? När man sedan kikar igenom dagens sms (japp, för att se om man glömt svara på viktiga frågor, eller missat att läsa en påminnelse från mig själv till mig själv...) och inser att smsen handlar om:
Att bli vithårig, ryggont, knäskador, apoteksbesök och det underbara med att plugga (jag funderar fortfarande på vad det månne vara), ja. Då är nojjan inte längre enbart en nojja utan ett faktum och vardagstristessen ett självpåklistrar plåster.
Det blir liksom tyngre att andas då. Så, för att liva upp det hela storstädade jag. Och vek tvätt. Jomensåatt... Övervägde ett litet tag att genomföra det hela iförd högklackat och med ett glas vin i handen, men insåg snabbt mina begränsningar. 120-0 till vardagen. Som jag egentligen gillar. Massor. Men inte idag.
Trots att jag älskar blodpudding.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar