Så kan man också göra..

... det är inte helt rätt, men det går.

När jag kom hem efter jobbet idag så trodde jag att mannen lyckats med det nästintill omöjliga: att komma hem före mig. Tv:n stod på, kaffebryggaren klickade i köket, balkongdörren stod på glänt, diskmaskinen var vidöppen och lampan i köket lös. Jag ropade glatt, men fick inget svar. Då slogs jag på nytt av den underbara tanken att mannen givetvis hunnit före mig hem just den här dagen för att kunna hjälpa till med tvätten (ja.. så underbar kunde han ha varit...). Så jag öppnar dörren till garderoben... bara för att inse att det råder samma kaos därinne som det gjorde när jag åkte hemifrån.. jag och min garderob hade nämligen lite olika åsikter om vad jag skulle ha på mig till jobbet idag. Jag förlorade...

I vartfall så återsod ju nu bara att inse faktum: mannen hade helt sonika bara lämnat lägenheten som den stod och var innan han gav sig iväg till jobbet. Fantastiskt. Som den trevliga flickvän jag är ringde jag givetvis upp honom och upplyste honom om hans brister. Det och om det faktum att hans katt sovit i diskmaskinen hela dagen och således luktade lite mysko i pälsen.

Sedan bar jag ner tvätten till tvättstugan, gick upp igen, städade, lagade mat, gjorde mackor åt mannen, försökte koka kaffe (men kaffefiltrena var alldeles slut) och bara var så alldeles obitter som man bara kan vara en tisdag, efter en sisådär lagom lång dag på jobbet, när regnet hänger tungt i luften och man egentligen skulle ha velat åka och träna. Så när mannen faktiskt kom hem, bara för att vända och åka iväg till Säffle, så kramade jag honom extra hårt och surade bara en liten stund innan jag bestämde mig för att det faktiskt inte var så farligt. Men det är inte helt rätt...

Brad Paisley...

... kom och gick. Utan oss. Vi hade nämligen fått för oss att konserten skulle vara idag. Det är den inte. Den var igår och biljetterna ligger nu i soppåsen, oanvända. Bitter? Oja. Förvånad? Nej.. det är lite typiskt mig. Hur mannen kunde vara inblandad i detta misstag är dock fortfarande ett mysterium. Men det är inte första gången jag kastar 1500 kr i soporna, förra gången var det ett par stövlar, denna gången en upplevelse som det svider att ha missat. Jag får helt enkelt hålla tummen för att Brad kommer tillbaka till Sverige. Snart!

Igår hade vi Italienskafton med 5 rättersmiddag och Brunello vin. Det var vansinnigt gott, väldigt trevligt och kan nästan väga upp att vi egentligen skulle varit på konsert. Rätterna var följande:
1. Antipasti med korv, skinka och en liten skorpa (tappade namnet) med olivröra och inlagda grönsaker
2. Ravioli med ädelostsås toppad med parmesanost
3. Ryggbiff med sparris, babyspenat och roccula samt parmesanost
4. Två sorters ost, fikonmarmelad och päronskiva
5. Semifreddo med nötter och maräng
Det var så vansinnigt gott och vi åt i flera timmar. Det planerades också lite inför en skidresa till Alperna under nästa år.. spännande!

Jag och mannen har dessutom hunnit med Miomöbler, en mindre om-möblering och Alingsås denna helgen. På Mio blev det en ny hylla (det är ju så vi gör när katten förstört något), om-möbleringen bestod i att hänga upp en spegel över lite nya klösmärken med ursäkter "det blev i alla fall personligt i det där hörnet" och i Alingsås blev det en tur till Balders Hage och en mysig fika i regnet. En perfekt helg helt enkelt. Och nu börjar hösten komma igång. Syster yster har äntligen kommit hem från Grekland, Helle landar snart i Borås igen och regnet smattrar ihållande mot fönsterrutorna. Underbart! Ikväll blir det dessutom film och middag hos bästa Tess, söta Bella och P. Yay!

Paus..

... efter att ha nästan städat färdigt och insett att klockan inte ens har passerat 18:00 så är det gott att inse att en paus är man alltid värd.

Dessutom råkade jag precis sätta en deg. Bara sådär liksom. Nu hinner jag ju verkligen inte träna idag. Så tokigt.

Det är bara att konstatera..

... för att bli färdig så bör man påbörja.

Jag myglar bort tid just nu (effektivt och framgångsrikt kan dock tilläggas). Min kropp protesterar matt i träningsvärk emot att jag ska skynda mig att städa och sen åka och träna. Så jag myglar. Jag startar inte upp städningen riktigt, utan bara lite grann, i många rum samtidigt.. dessutom ser jag till att hela tiden komma på små avstickare som tar tid.. som att sortera smutstvätten i färg, rensa ut plånboken, vattna blommorna, möblera om i bokhyllan, kika lite på ett recept, leta efter värmeljus.. och så vidare.

I ren desperation kom jag på att jag behövde musik också... och då kunde jag ju lika gärna blogga, kika på facebook och städa tangentbordet med örontopps. Ha! Fantastiskt vad många saker man kan komma på att göra som fyller noll funktion.

Sen var jag ju förståss och handlade idag och glömmde då att köpa maränger. Kanske inte så jättekonstigt, eftersom att man sällan inhandlar dessa godbitar ... men åker man till affären för att köpa ingredienser till en semifreddo med nötter och maräng så kan man ju fundera lite... Men jag gör som miljöpartiet och skyller på att jag inte hinner leva då jag arbetar för mycket. Om jag bara hade fått jobba 35 timmar i veckan istället, så hade jag aldrig glömt matlistan hemma! Då hade jag inte heller behövt åka och handla imorgon igen, vilket hade gett mig ytterligare 20 minuter att leva på. Jag kanske till och med skulle hinna med att starta upp en liten potatisodling på balkongen? Sen så skulle jag ju få ännu mer tid till att sortera russin i storleksordning, mata hamstern och fundera över andra viktiga världsligheter...

...fast i väntan på det så ser jag nog till att jag har ett såpass stimulerande och roligt jobb att jag faktiskt har ork att göra andra saker när jag kommer hem än att ligga på soffan och tycka synd om mig själv.

Det är dock fredag imorgon och helgen kommer att bjuda på såväl italiensk afton som konsert med Brad Paisley och söndagsmiddag hemma hos underbara Tess, P och söta Bella.

Söndag?

Jomensåatt

Helgen har rusat iväg i rekordfart. Ja, man kan väl säga att det började redan i fredags med att gå sådär hiskeligt fort som det bara går när man har en tidig fredag. Jag slutade redan halv två. Det var helt underbart skönt och vädret var perfekt. Det ösregnade. Givetvis hade vi bokat den perfekta sysselsättninhen en sådan dag, vi skulle fiska kräftor, på en åker, vid en liten bäck. Ha! Perfekt. Jag hade förberett mig genom att övningssimma till bussen och regnkläderna var genomblöta redan klockan 10 på förmiddagen.

Som tur var slängdes det om lite i schemat. Mannens föräldrar åkte och slängde i burarna, korvarna grillades inomhus och godiset intogs i bilen.. så vid 21:30 åkte vi och drog upp burarna... och de 11 kräftor vi lyckats fånga. Som tur var så var det ju inte så många som skulle komma på kräftskivan dagen efter... 26 personer kan ju lätt dela på 11 kräftor och humöret på deltagarna var därför i topp, speciellt när ett ihållande duggregn drog över oss där vi stod på en åker, mitt i en bäcksvart skog en fredagskväll... Joråserrusåatt...

Återigen fanns det dock en reservplan och såväl räkor som kräftor hade köpts in och låg på kylning dagen efter... Jag och mannen såg till att ha så mycket att göra som möjligt på förmiddagen och åkte därför en sväng till Vänersborg och lilla pappan innan kräftskivan. I Vänersborg bjöds det på både stuvade morötter och smarrig äpplepaj (dock inte som tillbehör till varandra) och det diskuterades allt från båtmotorer till blåbärsplockning innan det var dags att åka hemåt i rekordfart (varför ta det lugnt när man kan stressa?) för att vi skulle ha en chans att hinna byta om, fixa till oss och bege oss ut till mannens föräldrar.

När vi väl kom fram till kräftskivan så var partyt i full gång, och det bjöds på fantastiska ostar, pajer och efterätter ihop med god dricka, skönsång och härligt sällskap. 01:00 avrundades kvällen och söndagen tog vid.

Idag har lilla mamman och bror hälsat på i Borås, vi har spanat på hemliga objekt, fiskat, ätit revbensspjäll och blåbärspaj och bara haft det gott.. men dagen har försvunnit i ett nafs och imorgon väntar ännu en vecka. Fantastiskt.. men ack vad fort tiden går!

Det började..

redan i morse. Jag vaknade liksom på sidan i sängen, tvärs över båda madrasserna, med fötterna på min kudde, utan täcke men med en katt klistrad runt halsen. Benen kändes tunga, ryggen värkte, huvudet var som ett urholkat äpple... ja, det var tomt och trött.

Sen har den liksom ideligen trängt sig på, som en irriterande huvudvärk som aldrig bryter ut men som heller aldrig riktigt ger med sig, tröttheten.

Och efter att ha stressat hem som en tok för att hinna till träningen, upptäckt att jag var en timme före i mitt huvud, så känns det plötsligt etter värre. Jag är helt slut.

Jag tänkter skylla på cyklingen. Det är sjukt jobbigt att cykla till Sjömarken. Det är uppförsbackarna. En och en halv vecka kvar tills jag har slått mannen på näsan och överbevisat honom. Det är prestige det handlar om nu. Men attans vad segt det är, latmasken i mig skriker och ber om nåd. Som tur är har jag lyckats handla upp alla mina pengar (jag impulsköpte en matta) så att åka buss är liksom inte ens en möjlighet... fantastiskt.

Ibland...

.. önskar jag att jag aldrig sagt ja till en katt till. Idag är en sådan dag... vi försöker nämligen tvätta våra fönster emellan regnskurarna. En mycket spännande uppgift när man har två katter som inte drar sig för att hoppa rakt ut genom de öppna fönstrena. Dessutom så har vi ju en som inte riktigt har alla morrhår där de ska, så att säga. Idag har han dessutom lärt sig en alldeles ny sak. Han kan numera öppna stängda dörrar! Jomensåatt.. det var ju inte alls klurigt, allt man behövde göra var att ta sats från ena sidan av rummet, riva med sig alla blomkrukor och sedan kasta sig handlöst mot dörrhandtaget. Lätt som en plätt! Det där med limpistol verkar plötsligt som en inte alltför avlägsen idé...

En lördag..

.. som alla andra. Fast jag och mannen har för ovanlighetens skull spenderat den i skogen. Jomensåatt. Jag har plockat svamp! Ha! Och med det sagt kan man ju tillägga att jag inte plockade lite svamp, vi plockade mängder. Däremot så lyckades ju mannen tappa bort sig i skogen.. vi fick ropa en evighet innan kontakt åter kunde knytas.. även jag var lite borttappad en stund, då jag valde en lite sämre väg och fick vada i gummistövelshög gegga. Fantastiskt med skog.. sen fick mannen ett myggbett, hans pappa kom bort sig och mannens mamma snubblade över en sten, det var helt enkelt dags att bryta upp, skaka av sig alla barr och bege sig hemåt. Humöret var ju på topp, påsarna fulla med svamp och solen sken.. det var en sommrig idyll och jag hade nog egentligen sett att vi åkt till en röd lite stuga i slutet på en grusväg där egengjord saft, nybakad äpplepaj och rårörda lingon (givetvis även dessa handplockade) väntat. Men vår oas mitt i staden är inte att förglömma och duger nog så väl.

Det var en hög att bli imponerad av... Det
krävdes en whiskey för att övertyga mannen
om att han ville rensa alla...

Det som blev kvar EFTER att vi lagat mat...



Mannen tycker att det är underbart
kul att diska

Sen vi kom hem har vi således rensat kantareller och så har vi lagat en viltskavsgryta med kantareller, vinbärssaft, enbär och lingon och ätit den ihop med en flaska rött. Delikat. Det vankas dessutom en kväll med mer gott rödvin, pussel, film och lite citronglass om jag inte missminner mig.

Är det redan torsdag..

.. eller är det bara torsdag... det är frågan. För det känns som att det var en evighet sen det var måndag, men å andra sidan var det ju nyss helg. Kroppen värker i alla fall av träning, cykling och jobb (rörde jag verkligen så extremt lite på mig under semestern? Eh.. ja.), hjärnan går på högvarv med idéer och funderingar inför hösten och öronen är lite trötta, för inte är man van vid livet på jobbet än och mycket energi går åt till att lyssna på våra charmtrolls alla problem. Det är alltifrån "varför gör du så?" till "vart tar vattnet vägen när jag trycker på spolknappen?" och " hur kom bebisen IN i mammas mage då?" Sista frågan är knepig.. hur mycket måste en treåring veta?

Joho, och sen har vi ju katten. Den senaste tiden har han varit mycket målmedveten. Han har förstört, förstört och ja.. förstört lite till. Idag rasade den femhundrasjuttioelfte vita krukan i golvet. Så nu har jag fyllt den med sten. Tung sten. Nästa steg är att ta fram limpistolen. Men å andra sidan.. då kan han ju alltid gå på tapeterna igen. Fördelen är att vi får möblera om varje gång han har dragit fram. Fantastiskt om än aningens dyrt i längden. Men man ska väl tacka honom egentligen.. det finns ju ingenting här hemma som står och samlar damm i evigheter i alla fall...

sötnosen

Ikväll väntas det dessutom. Det väntas på att mannen ska landa och äntligen komma hem från tyskland. Även om resorna är korta så är det ovant nu såhär tätt inpå semestern och det känns lite ensamt att vara själv i lägenheten...

Imorgon däremot så vankas det såväl studiebesök som bio, tacopaj och fredagsmys i soffan. Det är något visst med fredagar!

Jomensåatt...

... idag har det konstaterats att det är tur att Louise på jobbet finns. Joserrusåatt, hon har nämligen gått två steg bakom mig idag och plockat upp i den villervalla av förvirrade småprojekt jag skapat, eller snarare inte skapat idag. Det hela började så enkelt, i all ovisshet, med att hon delade sin servett med mig. Helt ovetandes om detta fick hon plötsligt en utäten äppleskrott i present av mig.. därefter gick det faktiskt bara utför.

Jupps, vi talar om borttappade nycklar, mobiltelefoner och stumpor. Vi talar också om flanosagor, böcker och sångkort som får egna ben och hamnar i fel rum. Vi pratar om kaffekoppar, halsband och pärlor. Det har varit ett enda stort sökfält på jobbet idag, men tre steg efter har hon varit och rett ut allting. Fantastiskt.

Och mitt cykelprojekt? Jomensåatt, det fortskrider! Andra dagen denna veckan är avklarad och det blir minst en dag till.. det här med att cykla alla 5 dagar, det var nog bara ett dumt infall. 3 av 5 är så mycket bättre. Helt klart. För inte kan man tacka nej till att låna bilen när mannen jobbar i tyskland? Jag får ju inte glömma bort hur man kör nu när jag äntligen lärt mig hur man gör.. och äntligen slutat tro att jag glömt hjälmen hemma. Nejmensåatt... 3 av 5 var det ja.

Kroppen börjar känna att det närmar sig höst.. det kryper i fingrarna efter att få plocka fram ljuslyktor, nya gardiner, mattor och filtar. På tisdag är faktiskt halva augusti gången- vilket innebär att det är lika långt till september som det är tillbaka till juli. Att dela med sig av sådana här viktigheter har också hört till dagens förvirring. Jag har låtit upplyst, men egentligen bara svamlat om saker man antingen kunnat läsa sig till via informationstavlan eller helt enkelt kanske inte behöver veta. Vi säger bra jobbat och går vidare helt enkelt.

Så..

... slog det mig idag. Att den stad som jag bor i har blivit hem, och jag älskar det. Jag slogs av insikten att när jag går gatan ner eller cyklar till affären så möter jag faktiskt folk jag känner igen och då och då möter jag till och med en nära vän. Det är en underbar känsla det där, att få höra till.

Det kan ha att göra med att jag lever med mitt livs kärlek och att vi är precis där vi vill vara... men vad vet jag. Kanske är det mycket mer komplicerat än så.

Regn...

... vilket innebär att man idag, fullt legitimt kan hålla sig inne, dricka kaffe, småäta onyttigheter och titta på film. Man kunde ju önskat att så var fallet.  Vi kompletterar med att tvätta 300kg tvätt, städa, tvätta bilen och vattna de där förbaskade blommorna man alltid lyckas förtränga..

Igår däremot bar det av på utflykt! Johorå. Jag vaknade på morgonen med känslan av att ha sovit i en evighet (klockan hade dock bara slagit 0732) och jag väckte därför mannen och frågade ivrigt: vad ska vi göra idag? Saken var nämligen den att jag redan från början hade en plan.. jag hade nämligen hittat en liten bok på jobbet om ekologiska smultronställen i sjuhäradsbyggden. Sagt och gjort, vi gjorde upp en resplan jag och mannen och gav oss iväg. Först till Rydal, och det museum som finns där.

Det var ju bara den lilla lilla detaljen att telefonen med vägbeskrivningen i dog och att det inte fanns en endaste skylt, trots att detta hade utlovats. Efter 7´e u-svängen började folket i det lilla samhället titta lustigt på oss. Som tur var dök museumet upp, precis bredvid vägen...

I Rydla ligger ett gammalt spinneri
som var i gång fram till 2004...

Mannen klappar försiktigt på en av
de stora maskiner som en gång användts i produktionen...

Sen bar det vidare till Hyssna Kvarn. Godtrogna som vi var utgick vi än en gång från att de skyltar som utlovats skulle finnas... Men icke. Vi åkte förbi åker efter åker utan att se någon kvarn, eller något vatten, och missmodet, kaffesuget och hungern gjorde stämningen i bilen aningen... irriterad. Det var dags att hitta någon att fråga! Järvt svängde vi in till sidan av vägen och stannade första bästa person.. som upplyste oss att om vi tittade snett till vänster, så skulle vi se kvarnen. Vi vände och vred oss i bilen men lyckades inte få syn på någon kvarn.. Däremot när vi hade kört ett par kilometer till vänster så kom vi fram till kvarnen. Allt är ju relativt helt enkelt. Synen som mötte oss där var helt klart resan värd, likaså de smörgåsar och den äpplepaj vi åt!

Vattenfallet precis utanför Hyssna Kvarn

Hyssna Kvarn

Efter fikapausen var vi återigen vid gott mod och åkte vidare mot Öxabäck för lite gårdshandling och sedan vidare mot Backa loge i närheten av Falkenberg. Därifrån körde vi sedan som biltjuvar för att kl 1817 sladda in på en grusuppfart i Svaneholm. Det var dags för bastu och grillning!

Med härligt sällskap, god mat och många skratt avlutades dagen och idag finns vissa tendenser till bakfylla här i huset.. rödvin, whiskey och öl sätter sina spår...

Det börjar falla på plats..

.. johorå, jag har visst bytt jobb! Huvudet är trött, kroppen känns som spagetti efter 2 dagars cyklande till och från jobbet (om jag är stolt? Haha, jag är sjukt nöjd med mina prestationer på cykeln. 30 minuter skarpt tar det till jobbet, fantastiskt helt enkelt) och det kommer definitivt dröja innan jag slutar säga: eh.. jag är ju ny här... Förvirringen är således stundvis total men i det stora hela går det betydligt bättre än förväntat.

Något mer att vara stolt över är att lillebror har lämnat landet för att åka och spela för minigolfslandslaget i Italien. Jupps, det finns ett sådant lag.. Det är tydligen inte bara något man gör som tidsfördriv på semestern. Stolt som en tupp är jag i alla fall, lilla lillebror.

I övrigt händer mycket lite.. mannen har byggt en nätdörr till balkongdörren, vilket gör att vi kan ha öppet ut till balkongen utan att katten rymmer. Det gör oss fantastiskt glada och bebis lite mindre nöjd. Han anser nog att om han kan se ut, så borde han rimligtvis dessutom kunna befinna sig på den andra sidan som han kan se. Detta gör att han gång på gång rammar dörren som vägrar ge vika. Den är byggd för att hålla för detta. Jorå,  för en gångs skull hann vi före vår katt. Vi visste vad som skulle hända och förebyggde. Jo, och så ska vi möblera om lite i köket och spika upp klösbrädor på väggarna i arbetsrummet. Någon har nämligen bestämt sig för att det är någons rätt att klösa sönder tapeterna där. Men för artighetens skull nämner vi ju inga namn... Bittert? Nehej då.. vem vill inte ha klösbrädor uppspikade på väggarna? Det är det jag alltid har sagt, mer klösbrädor till folket.