Om briljanta idéer.

Ibland får man ju sådana.  Sådana där bra idéer.  Som när man tvättar håret,  glömmer att kamma det och går och lägger sig. Eller när någon ber en att kolla om potatisen i ugnen är klar och man stoppar in handen och tar tag i plåten... utan grytlappar.  Eller när man erbjuder sig att städa i grannens garage.

Jo. Idag var en sådan dag. Jag hade lovat att vi skulle hjälpa grannen. Att städa garaget. Om mannen var glad? Totalt överlycklig. Inte ens möjligheten att backa med släp gjorde honom munter. På toppen av isberget hade jag dessutom lovat mannens faster att han skulle komma och gräva upp lite växter. Ja. De behövde omplaceras och varför inte hem till oss? Jag har aldrig sett så mycket saker i ett garage (men ack så bra det blev, trots att mannen i det huset med lätt panik utbrast efter 10 minuters röjande med mig "jag hinner ju inte ens tänka kvinna!) men jag är min mors dotter och saken var snart biff. Eller åtminstone korvstroganoff.

Ja och på tal om korv. Idag gjordes det morotsbiffar här. Det kan varmt rekommenderas nu när de säljs så billigt. Morötterna alltså. Johomensåatt, sa jag att lilla Es mormor varit här? Annars hade jag knappt hunnit ur soffan.

Och växterna? Jo. Mannen stoltserar numer med 100 myggbett mer än när han vaknade imorse, men grönt och snyggt i våra två land, det blev det.

Och en regnig fredag. .

... blev den min!  Hmm. Ja, vår dådå.. Han är allt bra den där mannen. Igår avslöjade han att jag skulle få en present. Och att vi skulle åka och titta på den. Johodåsåatt... idag backade han in släpet på gården och vips var världens finaste skänk min.

Och det i kombination med att kristallkronan är på plats gör att huset allt mer börjar bli färdigt. Det var ju bara det där med gardiner.

I kyrkan. ..

... kan man förundras över hur mycket det ekar. Man kan också förundras över hur svårt det då blir att höra när någon pratar, ifall ett annat ljud, låt oss säga barnskrik stör den förstnämnda ljudkällan. Igår fick jag förundras över detta. Då svärfar med tillhörande pensionärsgäng spelade teater i krykan och lilla E bestämde sig för att minsann också ta plats.

Lite svettigt blev det när jag insåg att bröstet var det enda som skulle rädda friden. I en kyrka drabbas man ofta av skumma impulser. Jomensåatt. Man viskar, vågar knappt pussas och att svära? Bah! Knappast. Dessutom blir man förunderligt sömnig och lite högtidlig i denna lokal. Så att langa fram bröstet? Det satt lite längre in än vanligt. Men vid det laget (för jag diskuterade saken mycket tyst med mig själv under ett par sekunder) hade lilla E redan lyckats hetsa upp sig till argt tillstånd och saken avgjordes där och då. 1-0 till bebis.

Jodåminsann.

Efter den spännande upplevelsen åkte vi raka vägen hem.  Jo. Det hanns ju med ett återbesök hos barnmorskan också.  Okeystämpel i rumpan och tydligen kan man inte längre skylla på att man fött barn, nu var det bara att sätta igång att träna. Och göra knipövningar förståss. Plättlätt. Om man bara kunde komma ihåg att göra dem.

Loppis, kristallkronor och kaffe

Idag kom den hit! Till mannens stora glädje (jomensåatt, ibland tycker han som mig) och min förtjusning. Vår kristallkrona! Även om sladden är för kort och mannen glömde ta bort en lapp så är den här nu. Ljuvligt. För att råda bot på den förkorta sladden så åkte vi till två olika loppisar. Herregud så många fina saker det finns! Men sladd? Nä. Däremot en skänk. På torsdag går vår funderartid ut.

I övrigt så har vi diskuterat kaffe här idag. Drickas varmt, hett, med mjölk, utan mjölk eller helt enkelt kallt? Allt som oftast blir det ju kallt medan livet händer. Och med en bebis hinner mycket hända innan man får ta sig en klunk.

9 juni

...var första lediga dagen från jobbet. Bara några dagar senare kom lilla E till världen.

Nu, innan september ens börjat, trillade jag dit. Jag tog djupdyket direkt med Evenshaug och Hallen. Det är fina snubbar däri. Vygotskij, Piaget, Eriksson och Bowlby.

Undrar just hur det här med att vara hemmafru kommer att fungera?

Om tårtor och sådant

I vårt kylskåp står det just nu två kartonger. Två stora fyrkantiga kartonger. Innehåll? Tårtor! Och inte ens en munsbit får man smaka. Nej o nej. Det är grannarnas tårta. De har dop idag. Och behövde ett kylskåp. Så nu står två goda tårtor där inne.. Dessutom lovade jag storhjärtat att de minsann skulle få låna våra tallrikar. Johodåsåatt. Så imorse hämtade de glatt porslinet. Nu när vi skulle äta lite lunch uppstod förvirring hos mannen. En tom diskmaskin och bara djupa tallrikar? Mmm. Sådant kan faktiskt hända.

Om att ha sovmorgon

Mm.

Det fanns en tid när sådana existerade.  De gör de inte längre. Istället sitter jag sedan 0630 och lyssnar till en sådan där vetare på svt. Idag handlar det om en bok om en ekorre med superkrafter (och inte nog med det,  ekorren kan dessutom skriva skrivmaskin).

Det gör jag medan världen jobbar. Det känns konstigt. Men snart kanske jag vänjer mig.

Igår roade jag mig med att göra i ordning på mitt blomsterbord. Och jaga blomkrukor på altanen (herregud som det blåste!) Det känns höstigt ute fastän sommaren inte har packat ihop sig än och i år längtar jag faktiskt. Kallare luft, svagare sol och regninga dagar. Det är härliga grejer det!

Plankor...

.. nu kan man tänka sig att det med det menas plankor till en altan. Som igår målades vita och ställdes på högkant för att torka. (Vem kunde ha anat att målarfärg är som klister och att 101 brädor skulle sitta fast i en annan bräda bara timmar senare?!) Mm. Sådana plankor finns.

Sedan finns det plankor som är jobbiga.  Den fysiska sorten. Som gör att kroppen (som definitivt inte är vad den brukar) skakar som om den vore döende. En sådan planka genomfördes idag. Ha! Johoråserrusåatt. Jag har en bok. En bok som är tänkt som en bibel i ett år. Hittills har den fungerat ungefär så. Den har legat bredvid sängen i nattduksbordet.  Mycket duktigt. Tanken är dock att den boken ska ge min numera borttappade kropp fotfäste igen. Vi får se vad latmasken med ursäkter bättre än någonsin förr säger om saken. Men än så länge är jag positivt.  Herregud. Hur jobbigt kan det vara? Nejmensåatt..

Det finns dagar...

...och så finna det dagar. Idag är en sovande dag.  Lilla E sover, sover och sover. Då funderar jag på viktiga saker.  Så som hur många dagar det är till januari 2016 och hur många böcker man skulle kunna hinna läsa om alla dagar fram till dess såg ut såhär. Sedan kommer verkligheten ikapp. Jag har en sådan här dag på 8 veckor. Bah! Barn behöver inte sova. Egentligen. Bara de får en och annan sådan här dag.

Som tur är stod det ett fat med chokladbollar i kylen just idag. Johodå. För igår var jag minsann sällskapdam (det blir man när barnen man vaktar är förstora för att ha barnvakt). Och det vet ju alla att då gör man chokladbollar. Idag fanns läskigt många av dem kvar.. det som fick mig att fundera var när vännen min smsade och pratade arraksbollar. Om en chokladboll får sprit i sig, blir den bättre då eller är en chokladboll fulländad precis så som den är?

Jag inser att jag simmar på botten och att intresseklubben antecknar med sin rosa fjäderpenna. Under tiden funderar jag på huruvida detta ska bli en mammablogg om lilla Es utveckling eller om jag helt enkelt ska ge upp och övergå på en fiktiv handling som senare får ligga som grund till den bok jag ska ge ut när jag blivit rik och berömd.

Tiden får utvisa och medan den gör det travar jag glatt över med chokladbollar till grannen och skruvar upp några hyllor tillsammans med mannen.

Det här med blogg...

... om när man ska ha tid. Och lust. Och inspiration.

Fast nu trillade jag dit igen. Och blev lite sugen.  Trots väldigt lite att berätta om. För livet har tagit en annan vändning. En liten person föddes den 15 juni och förändade livet för mig och mannen för evigt.

Numer kretsar allt kring bebisar,  brist på sömn, kaffe och bröst. Jo. Bröst.  Allt har plötsligt fått en sur doft av mjölk och mycket av våra diskussioner består av: hur känns brösten?!

Två saker har dock tagit priset. Amningshjärna i all ära men när man pratar med svärfar för att sedan gå till bilen och sätta in lilla E i barnstolen för att sedan reflektera över att det blåser kallt om brösten... bara för att upptäcka att luckorna (en amningsbh är så sexig att den har luckor som öppnas så brösten kan tas fram) är öppna. Jomensåatt. Tur att det är semester och att vi ändå bor i ett hörn.

Ett par veckor senare åker vi till sälen för att vandra och äta god mat ett par dagar. I bilen sover lilla E så gott att hon helt glömmer bort att äta. Jo. Och då kan man pumpa. Superenkelt! Tar helt sonika fram det som behövs och börjar. I baksätet. På en bil. Jag har mycket mjölk. Ett rör är ingenting. Efter 2 minuter är röret fullt och där sitter jag med luckan nedfälld och ett rör med mjölk. Precis just då missar mannen ett farthinder. Eller han missar det inte. Han bara glömmer att sänka farten. Joråserrusåatt. Mjölk i hela bilen. Sa jag att vi just då hade en hyrbil?

Idag går mannen på semester. Jag ska klippa gräset och senare ikväll vankas grill. Jodå. Livet är bra toppen.