redan i morse. Jag vaknade liksom på sidan i sängen, tvärs över båda madrasserna, med fötterna på min kudde, utan täcke men med en katt klistrad runt halsen. Benen kändes tunga, ryggen värkte, huvudet var som ett urholkat äpple... ja, det var tomt och trött.
Sen har den liksom ideligen trängt sig på, som en irriterande huvudvärk som aldrig bryter ut men som heller aldrig riktigt ger med sig, tröttheten.
Och efter att ha stressat hem som en tok för att hinna till träningen, upptäckt att jag var en timme före i mitt huvud, så känns det plötsligt etter värre. Jag är helt slut.
Jag tänkter skylla på cyklingen. Det är sjukt jobbigt att cykla till Sjömarken. Det är uppförsbackarna. En och en halv vecka kvar tills jag har slått mannen på näsan och överbevisat honom. Det är prestige det handlar om nu. Men attans vad segt det är, latmasken i mig skriker och ber om nåd. Som tur är har jag lyckats handla upp alla mina pengar (jag impulsköpte en matta) så att åka buss är liksom inte ens en möjlighet... fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar