Är det redan torsdag..

.. eller är det bara torsdag... det är frågan. För det känns som att det var en evighet sen det var måndag, men å andra sidan var det ju nyss helg. Kroppen värker i alla fall av träning, cykling och jobb (rörde jag verkligen så extremt lite på mig under semestern? Eh.. ja.), hjärnan går på högvarv med idéer och funderingar inför hösten och öronen är lite trötta, för inte är man van vid livet på jobbet än och mycket energi går åt till att lyssna på våra charmtrolls alla problem. Det är alltifrån "varför gör du så?" till "vart tar vattnet vägen när jag trycker på spolknappen?" och " hur kom bebisen IN i mammas mage då?" Sista frågan är knepig.. hur mycket måste en treåring veta?

Joho, och sen har vi ju katten. Den senaste tiden har han varit mycket målmedveten. Han har förstört, förstört och ja.. förstört lite till. Idag rasade den femhundrasjuttioelfte vita krukan i golvet. Så nu har jag fyllt den med sten. Tung sten. Nästa steg är att ta fram limpistolen. Men å andra sidan.. då kan han ju alltid gå på tapeterna igen. Fördelen är att vi får möblera om varje gång han har dragit fram. Fantastiskt om än aningens dyrt i längden. Men man ska väl tacka honom egentligen.. det finns ju ingenting här hemma som står och samlar damm i evigheter i alla fall...

sötnosen

Ikväll väntas det dessutom. Det väntas på att mannen ska landa och äntligen komma hem från tyskland. Även om resorna är korta så är det ovant nu såhär tätt inpå semestern och det känns lite ensamt att vara själv i lägenheten...

Imorgon däremot så vankas det såväl studiebesök som bio, tacopaj och fredagsmys i soffan. Det är något visst med fredagar!