måndag 15 november 2010

Att ha katt...

... är fruktansvärt mysigt, ljuvligt, underbart och fantastiskt.

När de kommer och somnar på ens bröst, högljutt kurrandes eller buttert accepterande, då älskar man dem.
När de kommer och stryker sig kring ens ben och vill upp i famnen, då älskar man dem.
På morrnarna när de hoppar upp i sängen, borrar ner nosen i halsgropen på en och sen börjar snarka, då älskar man dem.
Idag blev det dock en sådan där eftermiddag då man önskar att man kunnat kasta ut dem med huvudet före från balkongen. Eller åtminstone reklamera dem tillbaka till det katthelvete de kommer ifrån.

Jorå. Precis just när jag hade bestämt mig för att gymmet nog skulle vara det mest perfekta idag ändå, så låser jag upp dörren in till lägenheten och möts av de ivriga två som alltid står och väntar. Och jag kliver in, och hör hur det krasar under skorna. Jag muttrar irriterat att någon annan borde ta sitt ansvar och dammsuga, och tänder lampan.

Det är glas överallt. På köksbordet, på golvet i hallen, på golvet i matsalsdelen, på stolarna.. Hastigt och lustigt slänger jag upp den ena katten på höften och börjar jaga den andra med målmedvetna steg. Pulsen dundrade på i 220. Tänk om de ätit glas? Fått det i tassen? Jösses. I huvudet planerades det för vetrinärbesök. Efter några sekunders jagande fick jag tag på katt nummer två, och slängde upp även denna på höften. Det protesteras högljutt när de hivas in med buller och bång i sovrummet.

Dammsugaren slits fram, påsar tas fram, moppen hittar fram ur sina gömmor och efter en liten stund är lugnet återställt. Kattfanskapen är utsläppta och man själv ska bara sätta sig i soffan i ungefär en minut innan disken ska tas om hand (för gymtankarna försvann fort) och vad sätter man sig på då?

En katt-tand! Upp och påbörja ny jagelek med katterna. Vem har tappat en tand?! Och hur... Efter ett paniksamtal till veterinären inses det att det bara var en mjölktand. Fantastiskt.

Det kommer dröja minst en halvtimme till innan jag har glömt bort att idag är en sådan dag som jag undrar om det inte är en perfekt dag för mina katter att flytta ut.

3 kommentarer:

  1. Härligt att se att Heidengårdsgenerna lever och frodas. Lite drama förgyller livet :) Katt alltså = bra. Inte för att jag skulle vilja ha katt men det verkar ju hålla dig igång i alla fall. *onskefullt LOL*

    SvaraRadera
  2. Haha, ja.Säg till när ni vill låna dem. ;)

    SvaraRadera