Det är lite ynkligt..

.. här idag. Ensam. En fredagskväll. Med tv:n, chokladglass, katter och mjuka potatischips från gud vet när. Det är faktiskt lite synd om mig. Just bara därför. Dessutom saknar jag familjen min. Japps, ynkligt är det..

Sötaste bror och systeryster...

I övrigt var det en sådan där eftermiddag idag. En just precis sådan dag då jag får för mig att spinning, det är min grej det. Sådant händer, med mycket ojämna mellanrum. Jorå. Och så går jag dit, och inser att jag bara vill dö. För det är så jobbigt. Man ser ljuset i slutet av tunneln, man mår illa, man skakar i hela kroppen, man svettas ut varenda lite droppe vatten man har i hela kroppen, och det värsta av allt: Det tar aldrig slut! Man är totalt gråtfärdig när man samlar ihop den sista unsen av självrespekt man har och går ut genom dörren (man kryper inte, man ålar inte och man faller inte av cykeln, man går). Det är totalt fantastiskt och det bästa av allt, jag ska dit igen nästa fredag! Grattis till mig.

Nu: Klyftpotatis och lax!