Hemfärden från jobbet sker i 110.. det är bråttom som tusan. Tvättiden har ju börjat och hej och hå och hela det där. Skynda skynda. Upp för alla miljoner trappsteg och in i lägenheten. Ut igen (för katten rymde visst) och upp för ytterligare en trappsats. In med katt och post och gerjer och matlådor och ännu mer saker.. Det är fortfarande bråttom, så tvätten slängs ner i en tvättkorg och sen rusas det ner för alla miljoner trappsteg, ut över gården, upp för en trappsats och ner för en trappsats och in i tvättstugan. Där det redan ligger fullt i tvätt. Någon annans tvätt. För inte var det våran tvättid idag inte. Nej nej. På söndag, DÅ får vi tvätta. Lite retsamt hänger kaosteorins tredje grundtanke inramad i tvättstugan:
"Kan något gå fel, eller gå sönder, är det bara att utgå från att det kommer att göra det"
Tack för den. Det värmde. Det var bara att gå upp med tvätten igen.. upp för alla miljoners trappsteg. Och sen iväg till gymmet. Röran är ett faktum när kalendern försvunnit...
På gymmet rann all ilska väck och efter ett hårt pass skulle jag i all enkelhet promenera hem. Jomen visst. Jag hamnar mitt i det stora fotbollslagets hejarklack... det är tydligen en mycket viktig och stor match idag. Det är i alla fall poliser och personer och flaggor och vrål överallt. Tillslut blir jag överlotsad (lite skakig i knäna och mycket förvirrad) till andra sidan av polisen. Nästa gång ska jag titta höger, vänster, höger för nu går vi över... innan jag faktiskt gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar