... har det varit en toppendag. Ett pedagogiskt lyckorus på jobbet, fy katten vad bra vi är! Det är dessutom redan tisdagskväll, imorgon är det veckovändning och på fredag firar vi födelsedag här hos oss. Jomensåatt.. då blir jag gammal.
Trots det är det lite gnissligt här hos mig idag. Det skulle kunna ha att göra med att:
1. Min fot är blå, svullen och pulserar - vilket givetvis har en mycket logisk förklaring: step. Denna fysiska aktivitet kombinerat med lite nyfikenhet. Tja, man kan väl säga som så att man ska tjyvkika på dem som är bättre, för att själv kunna se vad som kan förbättras! Att härmas är bra.. kanske ska man dock undvika att göra detta mitt i ett hopp över en smal stepbräda som ställts precis bredvid en skranglig hög med vikter.. men det måste ju ändå vara upp till varje individ att avväga... jag bedömde risken att trilla som låg. Nejmensåatt.. sa jag att min fot var blå? Givetvis lyckas jag trampa snett på brädan, halka av den, tappa balansen, kliva rakt på vikterna som givetvis välte och därunder fastnade min fot. Johorå, det gick så bra så. Man kan bara tacka och bocka, jag trillade för all del inte omkull helt.
2. Jag fyller år - åldersnojan knackar artigt på dörren och ber om att få komma in. Johoråserru.. där står den nu i hallen och knaprar sig ivrigt närmare.
3. ... nej. En lista på två punkter får räcka. Det är i alla fall gnissligt här idag och den där helnöjda känslan vill inte riktigt infinna sig.
Det som är mest irriterande med att det gnisslar idag är att de positiva sakerna definitivt har överhanden. Det har bokats hotell, det vankas höstmarknad och familjemys till helgen, en eftermiddagskurs i göteborg hägrar och bröllopsplanerna existerar och kan alltid plockas fram en mörk stund. Men visst får man sura. Det får man. Litegrann då och då. Så det så.
Förutom det kan det konstateras att jag är arbetsskadad. Jag kan hela "Godnatt Alfons Åberg" och "Mäster skräddare" utantill. Det är i sig en bedrift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar