Tänka sig...

Längtan.

.. att det är lika jobbigt och att längtan är precis lika stor varje gång han åker. Tuffaste natten är den första, då känner man sig som mest ensam. Sen vänder det och tiden går liksom fortare igen tills han kommer hem igen. Det spelar ingen roll om det är jobb eller nöje han är iväg på, det slår aldrig fel. Den där längtan.

Igår var jag dessutom lite onödigt bitter. Idag sitter jag helnöjd i soffan, med nya skor, träningstrött kropp och ett par böcker om bröllop ligger i mitt knä. Katten spinner förnöjt precis bredvid mig och en kopp rykande hett te svalnar i närheten. Tisdag har kommit och gått och imorgon är det veckovändning. Ljuvligt.

... och bilderna lyser med sin frånvaro. Det jobbas på det, långsamt i och för sig men det jobbas.

För att avsluta med bravur: Idag är tant Jossan stolt, jomensåatt jag extraknäckar som stolt tant då och då till sötaste Bella, numer vänder sig lilltösen från rygg till mage! Helt otroligt. Duktiga tjejen.