söndag 5 juni 2011

... om lusten att vilja ta livet av sig

Jomensåatt. Man ligger i godan ro och slummrar i soffan. Det har varit två krävande dagar i solen ute på kusten och det tar ut sin rätt. Det värker lite i ryggen och medvetslösheten är nära.. då hör man ett litet skrapande, och sinnena slås på med full kraft.

River katten på tapeten? Är han i fönstret? River han ut sidor ur någon favoritbok?! Äter han på något?

Det gäller att vara försiktig, annars rymmer gärningsmannen utan vidare spår. Därför öppnas ögonen sakta.. och hjärtat stannar. I fönstret (som han på något sätt fått upp alldeles själv) sitter katten och tittar ut. Fönstret är högt upp och det står (tydligen) på vid gavel. Katten tar ett tveksamt steg ut på fönsterbläcket. Jag får ta till den lilla självbevarelsedriften jag har och ropar tyst "kom, kissen, kom hit!" Når honom det gör jag ju inte. Katten tittar på mig som att jag var dum i huvudet, arbetsrummet väntar och det vet han om. Men så får han plötsligt ett ryck, rivstartar och springer kvickt ner på golvet, rundar hörnet så att klorna gör fin fina repor i parketten och försvinner för stunden.

Vad är det för fel på honom?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar