... jojomensan! Igår bar det av till biltvätten. De fulaste kläderna i garderoben var framletade, humöret var på topp och mannen var mutad med löften om glass.
Efter att ha städat ur alla papper, strumor, vantar, pennor, hjälmar, ridstövlar, speglar och tonfiskburkar (vart de nu kom ifrån) så var det dags att lyfta på filten i framsätet. Jag har ju ignorerat att det uppenbarligen är ett problem att det har suttit fast pärponpaj i mitt framsäte under x antal månader. Nu var det dock dags att konfronteras med mitt slarv. Jag hade garderat mig med bilklädestvätt, isskrapa och en borste.. och efter 3 behandlingar, en massa "det gååår inte älskling" och en uppgiven suck så försvann pajen in i skummet på sätet och försvann för gott! Ett mindre mirakel hade skett. Minst sagt.
Under tiden som mannen dammsög bilen, så skulle jag tvätta mattorna. Johorå, och allt som har med slangar, tekniker och vatten att göra är ju verkligen min grej. Efter en stunds funderande kom jag fram till slutsatsen att den vanliga slangen med vatten förmodligen var det bästa alternativet och inte högtryckstvätten.. efter ytterligare lite funderingar tar jag mod till mig och skruvar igång vattnet.. som kommer med en väldans fart och blöter ner hela mig. Jomensåatt, tydligen ska man rikta slangen neråt när man sätter igång vattnet och inte snett uppåt mot sig själv. Det noterades med en viss bitterhet från min sida...
Nåväl, tillslut var det ändå dags för högtryckstvätten.. och allting går som smort, tills jag ska hänga tillbaka den. Då lyckas jag med det som inte ska gå. Jag fastnar med tummen i handtaget på högtryckstvätten, och det är faktiskt ganska mycket tryck i en sådan, och faller bakåt av ren förvåning... i samma veva flyr mannen hals över huvud för att slippa bli genomvåt och jag lyckas spruta vatten rakt igenom vårat bås, in i båset bredvid, rakt över en annan man som stod och tvättade sin bil. Ops... men han blev åtminstone bara lite blöt om fötterna! Man får helt enkelt inte vara så känslig. jag fick ett litet skrapsår vid tummen och en adrenalinkick som inte riktigt var av denna värld, men i övrigt överlevde jag projektet. Fantastiskt helt enkelt.
Idag lade jag ut bilen på nätet. En halvtimme senare ringde telefonen. Eventuellt blir jag bussburen från och med idag. Fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar