... det finns inget ovanligt allt över uttrycker "vart fan är mina nycklar!?". Här hos oss sägs det minst 3 gånger varje dag. Det är den mängd nyckelknippor jag har. Det tillhör så att säga vardagen. Efter varje träningspass påbörjas det sedvanliga letandet efter lägenhetsnyckeln. Jorå. Varje dag. Idag var inget undantag. Skillnaden idag var att skåpsnyckeln var försvunnen... till skåpet. Mitt skåp, med mina kläder i! Ja och hur reagerar man först när man står inne i ett omklädningsrum, iförd handduk och nyckeln är borta? Jo, med panik. Och i ett så stressat tillstånd som panik är, tänker man inte klart. Man tänker först: Jag måste gå ut iförd endast handduk i gymet och leta upp min nyckel! Fantastiskt bra slutledningsförmåga. Och så går man mot dörren, med ett bestämt grepp om handduken, när tjejen i duschen bredvid kommer ut till omklädningsrummet ropandes: Du? Duuu?! Du glömde din skåpsnyckel här!
Såhär i efterhand funderar jag lite stilla på hur jag fick ihop ekvartionen, eftersom att jag faktiskt hade (innan jag gick in i duschen) fått in mina träningskläder i skåpet och fått ut handduken. Meen, glädjen är ihållande över att jag inte rusade ut i gymet naken (så gott som i alla fall).
I övrigt kan jag dela med mi av min huvudvärk, min stress och min oro. Över att mannens lägenhet inte blir såld. Den borde bivit såld: Helst igår! Det händer inte och det oroar mig.
Som tur är skulle kvällen tillbringas med Tess, som lyfte upp och bjöd på kaka. Kunde knappast bli bättre. När jag väl skulle åka därifrån, uppstod dock samma problem som tidigare "vart fan är bilnycklarna!" Nu var jag lugnare, jag var ju ändå i en bekant miljö, dessutom hade jag redan gjort detta en gång tidigare idag. Jag tar helt enkelt min väska och vänder den ut och in.. bara för att finna att nycklarna inte ligger där! Jorå. Där tog hjärtat några extra slag och hjärnan började gå på högvarv. Vart är nycklarna! Vi letar och letar. Tillslut är enda alternativet att jag lämnat dem i bildörren. (det har hänt) och jag ska precis sticka ner foten i skorna samtidigt som jag muttrar att jag måste ringa mannen, för min bil lär jag ju aldrig få se igen... Då ser jag nycklarna. De ligger i skon! Vem lägger sina bilnycklar i skorna?! Jag, helt uppenbarligen. Suck.
Imorgon väntar en kort dag och sedan blir det ledigt för min del. Det vankas nämligen bröllop i helgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar