... saker, tider, nummer, nycklar, ja så gott som det mesta, är egentligen inga konstigheter.
Så när jag förväntar mig att saker ska fungera, blir jag alltid lika överraskad när de inte gör det. För det är inte ofta jag förväntar mig sådant. Efter ett par år av mig själv har jag gett upp önskningarna om det.
Men att glömma att köpa mjöl när man ska baka? Där tror jag att jag slog mig själv. Och hur kunde jag glömma bort att jag har en katt som ska vara med hela tiden och därför sticker in sin nos i ugnen om denna står öppen en längre tid? Hur kunde jag glömma att det dessutom är den hungrigaste katten i världshistorien, som äter såväl russin som vetedeg och smör? Och hur kunde jag glömma att när man skäller på katten i fråga så springer han iväg och hittar på något annat rackartyg (som att riva ner en gardinstång och välta en vas med blommor) för att sedan smyga tillbaka och ändå äta upp det där, vad det än nu var han ville äta upp från början.
Fantastiskt.
Utöver det känner jag mig febrig, mår illa och hostar.
Det är ändå bara två dagar kvar nu. Till helgen.. (och jag är inte bitter)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar