..en lördagsmorgon här följer oftast ett mönster. Man vaknar när det fortfarande är mörkt ute av en blöt liten näsa och sylvassa tänder.. man muttrar irriterat och plockar upp det lilla knytet av klor och päls och tänder och slänger ut det genom dörren som man sedan stänger.
När de första solstrålarna börjar röra vid sängen vaknar man igen. Det är fullt liv i lägenheten. Man muttrar igen, går upp och öppnar upp den stängda dörren. Två små kalla liv hoppar upp i sängen och kryper ner under täcket. Det är bara till att lägga sig på kanten och se glad ut.
När sedan morgonen väl kommer är det full rulle igen. Nu är det kallblodigt slagsmål. Man vaknar, muttrar och puttar på mannen: - De vill ha mat, det är DIN tur att gå upp. Mannen muttrar tillbaka att det inte är hans bebisar och får en vass armbåge i sidan. Just nu är de bara hans och det är hans tur att gå upp!
Godmorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar