... till föregående inlägg så kan det meddelas att någon gick som skolungdom när hon skulle åka buss! Önskar att jag kunde skratta triumferande, men det var som ett slag i magen... (det är bittert att inte ens få köpa trisslotter utan att visa leg) när jag dessutom gjorde det enda rätta och meddelade att jag minsann skulle gifta mig till hösten och således var både över 18 och lite till, stirrade busschauffören på mig och sa:
Nejmen.. du ser ju så ung ut. Det trodde jag aldrig.
Så skolungdomsbiljett blev det och jag erkände mig besegrad.
Och huset då? Jo, vi har nu ytterligare ett företag med i matchen och är om möjligt än mer förvirrade. Som grädde på moset åkte vi sedan och köpte en ny dammsugare, vilket i sig har mycket lite med saken att göra, men i affären där möter jag en fd kollega (manlig sådan) och jag utbrister: nej men! Visst har vi jobbat ihop? Det var väl du som sov hos mig?!
Jo, jag skyller på en överhettad hjärna. Inser samtidigt som jag öppnar munnen hur det skulle kunna låta i vissa öron. Mannen suckar över mina förvirrade försök att förklara och min fd kollega skrattar gott och erkänner glatt båda brotten. För vänner var allt vi var.
Därefter, med en ny superdammsugare i baksätet (vilket i sig fortfarande är en parantes), beger vi oss för att förbereda inför midsommar... Av någon underlig anledning har jag blivit ett planeringsfreak, och allt är nu klappat och klart in i minsta detalj. Man undrar ju om sådana här åkommor smittar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar