... låret är svullet och livet känns orättvist.
Man kan fundera på hur detta kunde hända. Var det inatt, när jag vaknade av att jag trodde att knäet gick av, men sen mest mindes det hela som en ond dröm? Eller var der när jag enligt konstens alla regler balanserade med en trasa i ena handen, ett akvarium i den andra, uppepå en kontorsstol och denna bestämmer sig för att göra en kraftig snurr varpå jag kastas bakåt (observera att kastas är måttligt överdrivet) och kläms fast mot en vägg?
Nåväl, ont gör det och efter en kort löprunda, som mest blev en haltande promenad, kan det ju tilläggas att det inte känns bättre i mitt blåa lilla knä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar