Det finns bara en man..

... som reser sig upp, efter att ha totalkvaddat sin bil, och obekymrat borstar bort lite damm från ena axeln. Hans namn är Bond, James Bond, och tydligen är det han som står för underhållningen här idag. Mannen som sitter bredvid mig i soffan har nämligen somnat.

Fantastisk dag i övrigt idag. Promenad, middag och film med de bästa.

Hjärncellerna har dessutom fått arbeta på högvarv idag. Det inleddes redan när vi tvättade bilen imorse och jag ska klättra bak i baksätet för att torka fönstrena där. Vem fastnar (har jag berättat att jag är vig som ett kylskåp?) och tvingas tippa över på rygg för att komma loss? Mannen var dock oerhört road, speciellt när jag tvingades lyfta över mitt eget ben på ett mycket graciöst vis. Jodåsåatt...Vid middagstid prövar jag mannens tålamod ytterligare genom att flytta på det glas han just håller på att fylla med vatten. Resultat av det? Ja... blött blev det.

För att sedan avsluta kvällen med flaggan i topp bestämmer jag att jag på onsdag ska lämna min lägenhetsnyckel till bästa Tess direkt efter jobbet. Inga konstigheter alls... tills insikten slår mig (med måttlig hjälp från de övriga) hur kommer jag in, när mannen är i Tyskland och min nyckel är hos Tess? Efter lite tankeverksamhet (då jag bistår med ytterst få goda idéer) konstateras det att mannen knappast behöver ha en nyckel med sig till Tyskland och saken löser sig då automatiskt. Det komiska i detta är, att hade inte de andra knäckt nöten åt mig idag, hade bästa Tess och P fått åka ner och öppna dörren åt mig på onsdag. Garanterat. Det är min vardag i ett nötskal. Man kan inte vara bäst på allt helt enkelt.