Tragiskt...

... det är var det är.

Postkodlotteriet står på i bakgrunden, tänderna är borstade och täcket utbrett i soffan. Klockan är 19:37. En fredag. Fantastiskt.

Jag borde bjudit in mig själv till någon idag. Tvingat någon att umgås med mig. För helt ärligt är tristessen väldigt nära nu. Jepps. Den knackar aggresivt på dörren och om ungefär 10 minuter kommer den att ha tagit sig in med buller och bång. Jaha, välkommen liksom.

Tur att man ska hem imorgon.