Vad är det egentligen med de där gröna plastgolven med förmycket sand på för att man ska kunna tro att de städats, de slitna väggarna och de röda backarna med leksaker i? Vad är det som är så förtrollande med en blå soffa av praktisk kvalité och de låga hyllorna med saker på?
Det är mitt 9 to 5. Arbetet. Tanken slog mig en eftermiddag, när jag gick och sorterade de en miljon saker som av någon anledning hamnat utspritt på golvet istället för prydligt i backarna, att någonting är det med den här typen av miljö, med den här typen av doft och utformning. Någonting som fängslar och får en att vilja stanna kvar.
Jag köper inte idén att man arbetar med det man gör för att man har ett kall. På sin höjd har man ett stort intresse kring det man gör, vilket ju underlättar de där dagarna då man funderar på att stanna kvar i sängen och ringa in sig sjuk.
Trots det kändes det häromdagen som att det var någonting mer.. när jag släckt ner och börjat dra mig mot ytterdörren slogs jag av ett faktum. Jag trivs där jag är. Jag tycker om det jag gör och jag har ett intresse av att lära mig mer. Jag vill ha ut någonting av varje dag för att känna mig helt nöjd med dagen när jag låser och går hem. Det är fördelen med mitt jobb. Det är det som gör det så förtrollande. I all sin enkelhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar