Visst tog det emot att gå upp ur sängen imorse, en 25-årsfest kräver ändå sitt. Men ack så trevligt det var. Mina pingiskunskaper fick sig en törn (jäkla massa studsande och alldeles för litet bord att studsa på..), maten var gudomlig och så fick man givetvis skämmas under frågesporten.. Minnet, även när det gäller en god och gammal väns uppväxt, är inget jag skryter med sådär. Det finns helt enkelt inte där det borde.
Dessutom bjöd gårdagen på något så fantastiskt som en bröllopsklänning! Japps, jag hittade den, den alldeles perfekta just för mig och nu är den beställd. Känslan är så enorm av många anledningar. Med en tår i ögat skrev jag på kvittot (och upptäckte att jag i min rörda förvirring skrev min gamla adress på kvittot..) och blev på nytt påmind om att detta faktiskt händer. Precis just nu.
Nåväl, åter till söndagen. Det blev en tur ut till mannens föräldrar (sent om sides, eftersom att förmiddagen försvann i en röra av sconesbakande, kuddkrig, bortslarvade skidjackor och svordomar över en rörig vind utan riktig belysning) för lite söndagsmiddag och skridskoåkning. Ja, vad kan man säga? Det var helt underbart...
Vi snörade på oss skridskorna och åkte över en svart is som sjöng vackert för oss. Med långa skär (jag drattade givetvis på rumpan både 4 och 5 gånger i ett försök att påvisa mina konståkningsfärdigheter) tog vi oss från sjöns ena sida till den andra och trots stora snöflingor, is i håret och ömmande fötter, så finns det få saker som får en att le så hjärtligt. Har man dessutom finfina syskonbarnet som sällskap kan hjärtat bara svämma över av ett lyckorus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar