Snön faller ner..

... allt mer och mer.. tiddeli pom. Det snöar.

Nalle Puh. Med all sin klokskap och vetskap.

Jag hade behövt honom nu. En syftesformulering hade inte alls suttit fel. Speciellt inte i stil med något så fantastiskt som:

"Man kan aldrig vara nere med en ballong"

Men, å andra sidan, sitter jag så gärna här och syftesformulerar en lördagsmorgon. I min ensamhet. Vid köksbordet. Mannen har flytt till Gävle över helgen och tydligen öppnar inte högskolans bibliotek förens kl 11. Pytt. Men i tystnaden kommer det bergis att hända underverk med den där uppsatsen. Jomensåatt... hoppet är oavsett det sista som överger en.

Igår handlades de sista julklapparna in. Hurra! Andra advent, julklapparna är färdiga och nu kan all tid gå åt till betydligt viktigare saker. Tack-korts tillverkning tillexempel. Eller fotoredigering. Eller bröllopsfoton-insättning i ännu inte inköpt album. Eller plugg. Eventuellt måste jag nog städa listerna med tandborste också. Och köksfläkten har ju varit under all kritik länge. Joråserrusåatt... Det är nog tur att jag vaknade vid 05:00 imorse.

Såhär på morgonkvisten kan jag ju dessutom dela med mig av ännu ett favoritfoto från bröllopsdagen:

Foto: Helena Holmgren

Jag kan för mitt liv inte minnas vad mannen sa i det ögonblicket .. men uppenbarligen tittar vi ju på något. Oavsett var det den lyckligaste dagen i mitt liv!