... sågs och segrade, som varje år. Det är alltid lika spännande att vakna på julaftonsmorgon. Det vilar något visst i luften då.
Detta året bjöds det ju dessutom på riktigt mycket snö, så en tur till den gamla nedlagda skidbacken blev det och oj vad det gick fort nedför! Flygande matta i kombination med vuxenvikt och nysnö var fantastisk. Enda tills färden slutade med en krock. Ett noll till stenen som mosade min svanskota. Först idag kan jag sitta ner utan att behöva avlasta svanskotan. Gratulerar.
I övrigt bara myser vi här. Fina julklappar, god mat, massor av godis och mycket kärlek ramar in denna långhelg. Imorgon har jag turen att få besöka jobbet en sväng innan ny ledighet väntar. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar