... deppar och fuskskriver.
Jodå, två dagar innan deadline sitter jag här. Med en halvläst bok, panik och skrivkramp. Joråsåatt... Det var ju precis min plan det här.
Frågan är om man ska deppa ihop eller bara bita i det sura äpplet? Problemet är, med det där förbannade sura äpplet, att ju mer jag biter desto större tycks det bli. Det skulle kunna ha att göra med att två kurser drar ihop sig samtidigt som jobbet kräver mer än 200 % nu innan jul. En logisk följdfråga nu skulle vara vad jag i sådana fall gjort för att åtgärda detta de gågna två veckorna för att slippa hamna i den här situationen...
.. om vi säger så här.
Det har improviserats. Mycket. Inte bara idag på teaterscen inför barn, föräldrar och pedagoger. Utan mest hela tiden. Någon äter upp min tid. Någon är inte jag. Någon är livet.
Nu ska jag återgå till mitt deppande. Och till mitt sura äpple.
Som ett glädjeämne mitt i allt elände fick jag avbryta mitt skrivande någonstans här på slutet då kattjäveln försökte tända eld på sig själv (igen...) och lyckades såpass bra att han numer är svart längst ena sidan. Hurra!
Jossan jag älskar när du bloggar!!!:)) meeeera!! Det kan du väl hinna med i ditt annars så rastlösa liv!!:))
SvaraRaderaKram Linda
Ha ha så nu har vår vita katt en svartvit bror. Våran buse håller bara på att riva hela huset, än så länge går han inte intill tända ljus, men det kanske bara är en tidsfråga.
SvaraRaderaKul att du är i gång igen med bloggen fast tiden inte räcker till. Det blir säkert bra med skrivandet oxå när du tagit ett par bett i det sura äpplet. Kram Tezz mamma