En smartphonehållare...

... till bebisar?! Jag saknar definitivt ord för detta och om någon där ute skulle mäta min ilska så skulle denne någon definitivt klassa mig som aningens upprörd på gränsen till förbannad!

Dagens upplevelse, i mötet med leksakskatalogen, blev ett brutalt uppvaknande till en värld som helt uppenbarligen både ignorerar och inte lyssnar till den allt hetare diskussionen om genus. Det kunde ju ha fått stanna där, kan man ju tycka, för det är liksom illa nog att man numer säljer duplo som inte bara har blivit smalare om höfterna, utan dessutom bär smink och finns på de rosa utmärkta sidorna i katalogen, medan de farliga legogubbarna med svärd och pistol finns på de blå sidorna. Bara det får mig att se rött. För att sedan göra mig riktigt förbannad har de dessutom tillverkat en ratt, en ratt att sätta smartphonen i. Så att bebisarna också kan ha en telefon. Så att de också kan se och uppleva. Och interagera med något som är DÖTT. Som inte är mamma, pappa, syster eller bror. Men som låter spännande, blinkar och byter bilder i ett hiskeligt tempo. Som om bebisar fick förlite stimuli i de intryck de redan har runt omkring sig. Jag ska inte gräva ner mig i ilska över detta. Människor är fria att göra som de vill. Men förbannad, det blir jag. Egentiden skrämmer mig och jag funderar över vad som egentligen är viktigt här i världen.

Nu lämnar jag högtidligt den diskussionen bakom mig, för jag anser inte att smartphones är dåligt, eller att ny teknik inte borde användas. Men hur, när och varför de används borde diskuteras. Helt klart.

Som kanske har listats ut så har jag fightats med en leksakskatalog idag. Trots försök blev önskelistan inte speciellt lång från finaste guddottern, men gott te, fullkornsskorpa och nyttigt dösnack om kök och viktigtheter blev det. Helt klart en väl bortslösad söndag. Mannen var iväg och stöttade de gul-svarta in i seger och visst lyfter vi hatten för de som sprang hem segern på fotbollsplan idag.