...det är vad allt handlar om här. Dubbelsidig öroninflammation. Jomensåatt... det får mig att irriterat att tänka att nästa gång jag tänker tanken "om det ändå bara kunde bryta ut ordentligt" så ska jag minnas den här gången. Och ångra mig. För oj vad sjuk jag är. Inte ens kaffe går ner. Och vilken helg valde jag? Jo, första varma helgen det här året. Gratulerar. Och balkongen sålde vi ihop med drömlägenheten... jodåserrusåatt...
Men katten tycker i alla fall att det är toppen att jag är sjuk. Tur det. Mannen är nämligen lika förkyld som jag. Minus öroninflammationen då. Hurra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar