...och det är andra dagen som 4 minuter av min livstid går åt i väntan på bussen. Kanske kan detta äntligen ha blivit en av alla dessa goda vanor som vi idag hektiskt, på snudd till hysteriskt kanske, jagar i hopp om ett bättre liv. Jag känner dock mig själv alldeles förväl och inser, utan den bitterhet som vanligtvis finns på plats en tisdag, att jag inom en mycket snar framtid åter kommer att jaga bussen. Precis så som det ska vara.
Dock håller den nya utmaningen mig stadigt i sitt grepp. Stegräknaren är tillbaka med allt vad det innebär! Första veckan gicks det ut hårt: 16.000 steg i snitt per dag. Ha! Denna veckan skrattar vi rått åt det resultatet och håller oss runt det mer häösosamma resultatet 10.000 steg. Men på söndag blir det Linnémarsch för att kompensera det hela lite.
Innan dess bjuder dock veckan på teaterspel på jobbet, skyddsombudsutbildning och härlig vårgrill hos fina Helle. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar