Oj då.. så bittert det blev.

Ringarna...

Sitter och drömmer mig tillbaka till Rom och den fantastiska morgongåvsresa min man tog med mig på... vet att jag borde ta tag i balkongstäd, plugg och träning... men skyller lite lätt på magsmärtor, huvudvärk, trötthet och omotivation och stannar i liggande, så-nära-fosterställning-man-kan-komma-medendatoriknät-position. Senare ikväll vankas det egengjord rödvinssås, potatisgratäng och lövbiff. Förhoppningsvis står det inom kort en blåbärspaj i ugnen också. Dessutom borde basilikapannacottan eller citronsorben ligga i kylen/frysen inför morgondagens middag med svärföräldrarna, men det gör den tyvärr inte. Av logiska anledningar. Så som att man bör köpa ingredienser till dessa saker om man tänkt baka dem. Något som kan vara bra att minnas när man är i affären och inte sedan, när man kraschlandat i soffan och är sådär otroligt laddad för att återigen dra på sig skor, regnkläder, väska och gå ner och handla. En fredagseftermiddag på ica. Konstigt att det tar emot...

Funderar kort och gott på att förhandla med mig själv: OM jag tar på mig regnkläder och promenerar ner till stadens centrum så får jag köpa mig något fint när jag väl kommit ner till stan. Något jag verkligen inte behöver från den fina affären på hörnet. Jag har till och med ett presentkort i den affären som bara skriker efter att få användas. Men återigen: en fredagseftermiddag i city? Bland regnkaos, blöta strumpor och bittra, icke ännu hemkommna varelser... oj så omotiverande. Nej, bitter är jag inte, men så in i själen trött, det är jag!