Jomensåatt...

...ett finfint besök på Mandys och efterträttsglass i Varberg fick avsluta dagen som började 06:30 efter en natt med mardrömmar och totalkass sömn.

07:15 gav jag upp, klev upp och mötte dagen: strålande sol. Morgonpromenaden blev ett faktum och någonstans där efter blev det brått.

Det var byggdegårdsmöte med blivande svärmor på schemat! Fullständigt egenansvarig, då mannen kidnappats iväg på svensexa, kastar jag mig in i bilen 10 minuter försenad från start. Anledning? Minnet. Och en låda med stenar. 78 stenar. Plockade i iskallt vätternvatten. Jag ska aldrig mer gifta mig.

Kommer i tid trots allt, med en liten nick mot himlens vakande änglar och trafikpolisens frånvaro, och sen startade vi upp, svärmor och jag. Vi mätte, bar, möblerade, ändrade oss, räknade, funderade, bar och räknade lite till. Har jag sagt att huvudräkning är min starka sida? Jodåsåatt... Efter en stunds funderande och x-antal timmar med måttstock i tylldrömmars land kunde följande konstateras:

Det kommer att finnas sittplatser till alla gäster (hurra!), drömmen om vita stolar: genomförbar (dubbelhurra) och förmodligen (vilket jag inte hurrar för förens efter bröllopsvalsen, ack denna irriterande, skrämmande, taktkrävande nagel i ögat) kommer det finnas ett fantastiskt stort dansgolv! Hurra!

Om jag inte drömmer om 120 cm mått delat i 4, gånger 4 sittplatser minus rörelseutrymme plus ja vad det nu än var, samt 16 gånger vadå för att det ska bli 85, ja.. då kanske jag kan se det som ett hälsotecken. I annat fall: hej bröllopsbubbla, nu kommer jag!